Charlotte Perrelli har vunnit Melodifestivalen två gånger, Carola tre. 2008 var det nära att de stora schlagerdrottningarna möttes i Globen, men Carola och Andreas Johnson stoppades i ett tumultartat i "Andra chansen" av skrällsugna tv-tittare med blodvittring.
Det hade varit ljuvligt - jo, ljuvligt! - att se ­ Carola och Perrelli i var sin comeback i vinter. Det hade höjt schlagertempen med 800 grader. Lita på mig; det hade blivit ­ tidernas schlagervinter.

Lyckligtvis ser startfältet ändå ovanligt bra ut för årstiden. Med reservation för att det inte innehåller 32 varianter av "Magisk stjärna" - jag har ännu inte hört ett spår av de aktuella bidragen - så lär det resultera i alldeles utmärkt tv-underhållning.
Danny - bäst senast, även om Eric Saade var rätt pojkvasker att skicka vidare till Eurovision - ser ut att göra ett nytt försök och Charlotte Perrelli är ändå La Perrelli, även utan Carola i andra ringhörnan.
En armé äppelkindade svensktoppsstjärnor söker sig tillbaka till säker prime time, det lär vimla av tjejgrupper (Abalone Dots, Love Generation, Timotej, Afro-dite) och Lisa Miskovsky har visst nånting på gång.

Kanske mest kittlande: Thorsten Flinck. Han har aldrig fått till det på skiva, men jag har sett den omsusade skådespelaren live vid några tillfällen och det är slående -fast kanske inte överraskande - vilken scenpersonlighet han är. Jag antar att det även är den biten Christer Björkman & Co fallit för, för längre bort från "Fyra bugg & en Coca-Cola" är det svårt att hamna. Dead by April låter som Zillah och Dynaszty som Totte vid en jämförelse.
Är Thorsten Flinck ­ vinterns schlagerskräll? Värt att hoppas på, i brist på tidernas schlager ­ duell.