2004-10-12 ANDERS NUNSTEDT. FOTO: THOMAS ENGSTRÖM. PUBLICERAD TEXT: År efter år, årtionde efter årtionde: U2, Stones, Madonna och Springsteen. Med några Michael Jackson, Bowie och Iron Maiden insprängda där emellan. Det har varit samma visa så länge att det verkat som om arenarockens hopp varit ute. Återväxten har varit noll. Jag skulle förvisso inte haft någonting emot att se några av legenderna på Ullevi i sommar men: det är kul med en ny herre på täppan. Och han heter inte Eminem eller Coldplay. Han heter Robbie Williams. En gammal pojkbandsidol med ojämn skivutgivning som säljer ut arena efter arena i Europa som om han vore... U2, Stones, Madonna eller Springsteen. Förklaringen är relativt enkel, men konsten är svår: Han bemästrar arenorna. Han är en född entertainer. Robbie Williams storhet kan anas i tv-framträdanden, videor och cd-skivor - men det är live som den blir självklar.Engelsmannen har bestämt sig för att lira i högsta divisionen, och han gör det fantastiskt bra. Han har aldrig sparat på krutet när det gäller showen och han gör allt, precis allt, för att publiken ska gå hem nöjd. Senast han var i Sverige spelade han på Stockholm Stadion, och han gjorde det med en övertygande charm som befäste hans plats bland De Stora. Just nu har vi fyra fem artister från rockens Hall of Fame som skördar vad de sått. Och så har vi Robbie Williams. Spelevinken från Take That som via ett pärlband effektiva radiohits och en gnistrande scennärvaro öppnat dörren för en ny generation artister. 32 år ung och hetast av dem alla. Visst är det galet. Och väldigt uppfriskande.