Inte bara den lika utbuade som underhållande Dustin the Turkey brakade ur schlagern så att fjädrarna rök. Han fick sällskap av några av de anskrämligaste kalkoner den här tävlingen någonsin fått uppleva.
Att följa sändningen i går var ungefär lika surrealistiskt som att se den klassiska regnscenen i "Magnolia" för första gången. Med skillnaden att det började hagla kalkoner i stället för grodor från skyn.
Nu var det ju ett skyfall till och med SMHI hade kunnat förutse i en prognos. Den första semifinalen i Belgrad såg redan på förhand ut som den svagaste i schlager-EM:s historia, och dessvärre infriades de lågt ställda förväntingarna med besked. Det här var ett nytt musikaliskt lågvattenmärke i Eurovisionen.

Sånt kan man förstås vara upprörd över.
Men man kan också ta tävlingen för vad den är, rycka lite besvärat på axlarna och konstatera att det kunde varit värre.
För Europa stod ju hyfsat enat. Europa lämnade faktiskt in en riktigt hyfsad protest mot de värsta fånerierna.
Undantaget den synnerligen omotiverade finalplatsen för polskan så rensades det mest hårresande skräpet faktiskt bort.
Hejdå Estland! Hejdå Belgien! Hejdå Moldavien! Hejdå kalkonerna!
Nu kan ni flaxa hem till de bonnagårdar ni rymt ifrån.
Synd bara att det inte gick att rösta ut programledarna.
Både Norge och Finland gick till final.
Det var faktiskt kvällens stora skräll.
Kanske också ett gott tecken för Sverige.
Dima Bilan! Så dryg! Så fruktansvärt divig! Men det är också väldigt underhållande.
Ryssen, som verkar se sig själv som den ultimata mixen av Jesus och Justin, höll i natt den malligaste och mest pompösa presskonferens jag någonsin råkat ut för.
Charlotte Perrelli blir bara större och större favorit här nere.
Hon ligger i topp, eller i tätklungan, i varenda undersökning som publicerats de senaste dagarna. Jag vet inte om det är bra eller dåligt inför fortsättningen, men det är intressant.