Det har pratats mycket om nya Saab de senaste åren. Men det är de gamla Saabarna som nått kultstatus. Johan Hofrén tittar närmare på Saab 95.Många har sett Saab som ett svenskt svar på franskt egensinne, läs Citroën, och därmed inte gett den de försäljningsframgångar som Saab egentligen hade förtjänat. Saab har redan från sina tidiga år varit mest känt för sina exempellösa framgångar i rally och tekniskt egensinne med tvåtaktsmotorn.

Hela tiden har kopplingen till flyget funnits med i bilden och bidragit till att ge Saab en spännande framtoning. Tack vare just flygkunskaperna har Saabs tidiga modeller ett lågt luftmotstånd, som i sin tur innebar att bilarna fick väldigt hög toppfart i förhållande till sina relativt svaga maskiner. Lägger man sedan till det att de även var framhjulsdrivna så kan man inte annat än inse att tiden har visat att det var ett korrekt beslut att satsa på det för standardbilarna.

Uthållighet och tillförlitlighet

Till att börja med är det bara att konstatera att det är otroligt skönt att sätta sig på en förarstol och inte i en. Den lilla växelspaken sitter fint uppe till höger, det räcker med bara en liten rörelse för att de olika växlarna ska ramla i. Men först startar jag upp V4-motorn i fyrtaktstappning. Går i gång gör den på studs, med sitt bekanta ruppande. Det märks klart att detta är en tämligen rå motor där fabriken har satsat på uthållighet och tillförlitlighet i stället för en sidenmjuk gång och avancerade tekniska lösningar. Motorn är från Ford och var en av få som passade direkt in i motorutrymmet under huven. Dessutom slapp Saab skaffa en ny växellåda eftersom den gamla passade ihop med den nya Fordmotorn utan alltför stora modifikationer.

I med den första växeln och det bär i väg, glatt ackompanjerat av ett fränt avgasljud. Resten av växlarna går i hur fint som helst och det står utan tvekan att bilen är ett välmående exemplar även i dagerns trafiktempo. Ute på mindre vägar känns 95:an överlägsen sina moderna konkurrenter. På tjälskadade vägar rullar den fram helt underbart på sina höga, smala däck där bilar av senare årgångar ska ned i potthålen med sina lågprofildäck. Dessutom är riktningsstabiliteten sämre med breda däck som får ratten att vilja välja väg själv. Färden flyter på riktigt bra i denna bil med rötterna i 1950-talet. Motorn sitter så långt fram att bilen understyr ordentligt när det börjar gå för fort. Dags att minska hastigheten med andra ord och det görs problemfritt med originalbromsarna. De stoppar upp bilen rakt och utan dramatik vilket känns väldigt förtroendeingivande.

Inte gjord för dagens trafik

Ute på en av våra stora vägar, i hastigheter runt 100 km/h, visar bilen att den inte är helt och hållet gjord för dagens trafikmiljö. Ljudnivån blir ganska påtaglig, mest är det motorns varvtal som stör. Det skulle inte sitta fel med en 5:e växel för att få ned varvtalet en aning. Men det är bara att stressa av och leva sitt eget liv ute i högerfilen, då flyter allting på som det ska.

Värme och ventilation är ytterst funktionella. De gör vad de ska och just kupéfläkten kan bjuda på allt från en stilla bris till kraftfull orkan inne i bilen.

Inredningen känns typiskt 1970-tal med både färger och design. Inget fel i det, men exteriören är mer utmanande med sina linjer. Speciellt de små bakvingarna vid bagageluckan, de är bara för söta. Bilen är bäddbar för två personer så att hitta övernattning längs med resvägen är inget som helst problem.

Bagageluckan är tvådelad, vilket är ganska skönt då man kan sitta där och ta en fika efter att ha provkört bilen några timmar. En fundering som smyger sig på under pausen är om modellen kanske hade sålt bättre ifall den bara hade funnits med två dörrar till, för att underlätta för baksätespassagerarna. Lite förvånande är även att Saab inte har haft långa utrustningslistor som till exempel Volvo. Hur ofta ser man en äldre Saab med aircondition eller läderklädsel?

Förmodligen är denna bilmodell den mest sällsynta i det här testet eftersom den, trots att den tillverkades i många exemplar, i princip är utrotad vid det här laget.

HISTORIK - Mindre bilar för liten prislapp - succé!

Saab har som företag funnits i olika skepnader. Det började med Svenska Aeroplan Aktiebolaget (SAAB) och projekt 92 vilket var den första bilmodellen. Initiativet kom 1944 för då insåg ledningen att kriget inte skulle vara så länge till och då gällde det att tillverka annat är flygplan. På förslagslistan fanns prefabricerade hus, färdigbyggda kök, hushållsmaskiner samt motorcyklar och bilar. Motorcyklar blev det inte för där fanns det redan svenska tillverkare, likadant var det med lastbilar.

Volvo hade nu tillverkat dyra bilar under många år och det gick ju bra för dem, så varför inte prova. Just den här typen av tillverkning skulle säkert också få den skickliga arbetsstyrkan att stanna kvar inom företaget. Att Saab valde att tillverka mindre bilar med liten prislapp kändes som rätt beslut för dem eftersom pengar och material var en bristvara de första åren efter kriget. Dessutom tänkte många av Europas biltillverkare på samma sätt så det måste ha varit riktigt. I enlighet med att hålla kostnaderna nere valde fabriken att tillverka en enkel tvåcylindrig tvåtaktsmotor med bara fem rörliga delar.

Just Saab 95, herrgårdsvagnen, började tillverkas 1959 i några exemplar. Den egentliga tillverkningen tog fart året efter det. Bilen var då sjusitsig, de två sista platserna var i bakluckan för små som kunde sitta i det lilla uppfällbara sätet.

De första vagnarna var snygga i tvåfärgslackering men det var aldrig ett alternativ som fabriken tillhandahöll för sina kunder. Däremot behöll man lastkapaciteten på 500 kg vilket även i dag skulle anses som en bra siffra. Första motorn var en trecylindrig tvåtaktare som fick fler topplocksbultar för att slippa problem med läckande topplockspackningar.

Bilen blev så bra att det under 1961 var stora leveransproblem ut till kunderna. Det fanns helt enkelt inte bilar till alla som beställde. Smolk i bägaren var dock den gamla tvåtaktsmotorn. Även om den fungerade allt bättre så kunde den inte jämföras med en modern fyrtaktsmotor. Att hamna i blåröken bakom en rykande tvåtaktare varken var eller är en trevlig upplevelse. Efter att ha testat många olika maskiner kom fabriken till slut fram till att maskinen som satt i tyska Taunus 12M och Transit var den bästa för deras bil.

Saabtricket, det att man måste lägga i backväxeln för att få ut tändningsnyckeln, introducerades på 1964 års modell. En annan nyhet var att Saabs egen husvagn, Saabo, började säljas nu. Eftersom den bara vägde 300 kg var det ingen match för bilarna att ha den på släp.

Saab jobbade vidare och i augusti 1966 var det möjligt att köpa sin Saab med fyrtaktsmotor. En sådan gjorde att toppfarten hoppade upp ungefär 20 km/h, till 150 km/h, vilket gladde alla bilentusiaster. Intressant nog var garantierna sämre på fyrtaktaren gentemot tvåtaktaren som fortfarande tillverkades som ett budgetalternativ. Orsaken var att Saab inte kunde lämna bättre garantier än vad motortillverkaren Ford hade på sina bilar.

Modellåret 1978 tillverkades den sista 95:an. Då hade den varit med i lite över 100 000 bilar.