Ska man kickstarta igång sitt praktiska bilintresse finns det ett säkert kort att satsa på. En klassiker som varken är dyr i inköp eller i drift.
Efter över 21 miljoner tillverkade Bubblor finns det inga problem som inte går att lösa.
Formgivningen är helt klart en av bilens styrkor. Den är så mjuk och vänlig att VW:n når de flestas hjärtan omedelbart. Kanske är det också anspråkslösheten som gör att detta är en bil som många har kommit att älska förbehållslöst.
Mekaniken är den enklast tänkbara för den som vill hålla på med bilen själv. Det innebär låga driftskostnader, lika uppskattat i dag som ett jätteplus också i efterkrigets Europa.
Lägg därtill att den även tillverkades i många skepnader, som till exempel liten lastbil, buss, cabriolet eller som här, en vanlig sedan. Kort sagt finns det en version för varje behov. I annat fall var det inga problem med att bygga om den till vad det än månde vara. Den har funnits som ambulans och som snöfordon som skulle kravla sig fram under olika expeditioner.
Hög kvalitet
Första gången man sätter sig i en så kallad Bubbla är det kvalitetsintrycket som tar tag i en. Hela bilen upplevs som så otroligt väl hopskruvad, nästan som karvad ur ett metallstycke. Stänger man dörren snabbt känns det i öronen när det blir ett sekundsnabbt övertryck. Det är tack vare tätningslister som gör sitt jobb med bravur. Sätena känns härligt fasta och tyget är av en kvalitet som inte finns annat än i de dyraste bilarna numera. De stående pedalerna reagerar onekligen ögat på, men även om det är ovanligt behöver funktionen inte vara sämre än vad den är för de hängande.
Instrumenteringen är av den enklare typen med bara några instrument. Å andra sidan, rent krasst behövs ju inte heller mer i en bil som sällan råkar ut för driftsstörningar. Hela bilen utstrålar minimalism. Det bidrog i högsta grad till att prislappen var i den rimliga klassen när bilen var ny.
Så fort startnyckeln vrids om går motorn igång på alla fyra cylindrar. Ljudet är av det där torra, nästan krispiga, slaget som alla välmående maskiner ger ifrån sig. Att motorn är luftkyld är det ingen tvekan om för den är ganska högljudd på tomgång. Tack och lov märks det inte mycket av det i kupén eftersom isoleringen är bra.
95 km/h behaglig marschfart
I med ettans växel och det bär iväg ordenligt några meter tack vare en låg första växel. Motorn är inte den starkaste, så för att klara en semesterpackad bil får motorn arbeta på relativt höga varvtal även vid moderata hastigheter. Dock så är toppvarvtalet lågt satt för att motorn inte ska överansträngas och därmed förlora i både driftssäkerhet och livslängd. När växellådan har fått använda alla sina fyra lägen framåt så ligger en behaglig marschfart på ungefär 95 km/h. Bilen går då stabilt på vägen och ljudnivån är helt normal för hastigheten. Omkörningsresurserna är av det mer blygsamma slaget i den hastigheten, men det är inte direkt fel heller att passa på att njuta av landskapet som glider förbi i en hastighet där nästan allting hinner uppfattas.
Sittkomforten är behaglig. Stolarna är ganska hårda men hellre det än att sjunka ned i dem med en trött rygg som resultat. Det är också fascinerande att återupptäcka att klädseln fortfarande ser ut som ny trots att den har varit med i ganska många år.
Bromsar in gör man utan några som helst problem. Just den här bilen är väldigt kärleksfullt ompysslad och har därmed perfekta bromsar. Inbromsningen sker helt utan dramatik och inte drar bilen snett åt något håll heller.
Bra värme
När det är kallt och fruset ute är Bubblan en perfekt reskamrat. Med luftkyld motor finns det inga problem med kylvätska eller läckande kylare. Enda problemet kunde vara värmen in till kupén, men det finns både avgaskamrar som värmer upp luften och utöver det en bensinvärmare som gör att det kan bli bastuvarmt i bilen om man så vill. Huttrar man för fullt kan det bli så hett att alla rutor immar igen, men fryser gör man då garanterat inte.
