Alla i Sverige vet vad en Volvo Amazon är för något, så djupt förankrad i den svenska folksjälen är den. Med sin milda framtoning och enkla mekanik blev det en bil som uppskattades och älskades av många. Det faktum att den även kunde fås som kombi och sedan, med sportmotor eller vanlig bruksmaskin, gjorde att den gick hem i alla läger. Kombimodellen blev särskilt poppis bland barnfamiljer och hantverkare då den var både rymlig och praktisk.

Allt som oftast beställdes Amazonen i tvåfärgat och med några snygga tillbehör på det. Av det hela blev det rent ut sagt en mycket vacker bil. När den dessutom visade framhjulen i racingtävlingar år efter år så gjorde den sig omistlig för alla som hade en gnutta bilintresse. Från början döptes bilen till Amason med s. Tanken var att de tidigare så manliga Volvobilarna nu skulle få en annan framtoning, efter krigarkvinnorna i den grekiska mytologin.

Enkelt och redigt

Väl bakom ratten i Amazonen känns det som att göra en tidsresa till det amerikanska 1950-talet, men med inslag av nordisk måttfullhet. Allt är enkelt och redigt tänkt redan på konstruktionsbordet så vem som helst kan köra en.

Det första man lägger märke till när man har gjort sig bekväm i en världens bästa stolar och klickat i säkerhetsbältet, som Volvo för övrigt var bland de absolut första att standardmontera, är den långa växelspaken. Dess längd måste vara snudd på rekord. Å andra sidan gör det att den inte kräver värdefullt utrymme mellan framstolarna nu när den sitter direkt ovanpå växellådan.

En pålitlig bruksmotor

När den fyrcylindriga maskinen vaknar till liv kan man gott säga att det både känns och hörs att denna motor kommer att fungera i evigheters evighet. Den är inte direkt insmickrande, med många ventiler och kamaxlar, utan helt enkelt en pålitlig bruksmotor som fungerar lika bra i vått som torrt. I med den första växeln och upp med den långslagiga kopplingen och så bär det i väg.

Att växla från ettan till tvåans växel är en rörelse på en halv meter, likadant från tvåan till trean och från treans växel till fyran. Det låter kanske aningen jobbigt, men så är det inte. Tvärtom fungerar det alldels utmärkt, fast det måste erkännas att det är ovanligt med denna ”slaglängd”.

När bilen når sin marschfart, som är cirka 95 km/h, är det bara att låta omvärlden passera där ute. Bilen känns väldigt trygg och avslappnad att köra, vilket också är det Volvokoncept som hela tiden har eftersträvats från fabrikens håll. Några omkörningar går bra men att hålla riktigt hög marschfart kräver mer ljudisolering.

Hastighetsmätaren är riktigt elegant med sin liggande fartvisning. En tydlig pil kryper ut mer och mer desto snabbare man färdas. Sedan finns den vanliga uppsättningen mätare och varningslampor snyggt integrerade i instrumenteringen. Ventilationen sköts enkelt med några få reglage. Markeringarna är så enkla och tydliga att det är lätt att ställa in just den värme som passar en.

Fina vägegenskaper

Väggreppet är pålitligt så länge körstilen inte är alltför inspirerad, då protesterar Volvon med att låta bakdäcken börja kvida. Går det alldeles för fort kommer kravet om lägre hastighet i form av mjuka sladdar som faktiskt är ganska lätta att hämta hem, så någon större fara är det inte att köra den här -Volvon för fort.

Bromsarna, skivor fram och bromsservo, det sistnämnda fick kombibilarna först, gör att bilen har utmärkta bromsresurser för att hejda framfarten. Ett litet tryck bara och bilen har i princip redan stannat. Just den här bilen används dagligdags vilket är det bästa receptet för att hålla bromsarna i tiptopskick.

Resten av bilturen löper på utan att några speciella egenskaper kan lyftas fram. Konstateras kan bara att Amazon är en perfekt bil för den som vill låta sig transporteras i högsta säkerhet till en rimlig kostnad år efter år. Det gällde när bilen var ny men det är lika aktuellt i dessa dagar om man hittar ett exemplar som är lika välskött som det provkörda.

HISTORIK

Bilen visades upp för en förväntansfull publik 1956. Först fick återförsäljarna se den i Skövde och allmänheten lite senare i Örebro. Priset hoppade upp ordenligt från föregångaren Volvo PV som det begärdes lite över 9 000 kronor för. En Amazon kostade minst 12 600 kronor varav 4 000 kronor skulle erläggas som handpenning. Amazon, eller 120-serien som den hette på alla andra marknader utom den nordiska, fick mycket uppskattning av pressen vid introduktionen. Många tyckte att den var vacker och jämförde den med föregångaren PV så det var inget motsägelse-fullt i det.

Säkerhetstänket var, som sagts tidigare, redan fullt utvecklat hos Volvokonstruktörerna. Bara det att bilen kom med fästen fram som standard för säkerhetsbälten var unikt. De flesta återförsäljare monterade sedan dit bältena. Till det kan läggas till att instrumentpanelens övre del och dörrarnas framkant var madrasserade, vilket visade att Volvo menade allvar med sitt säkerhetstänkande.

Produktionsproblemen i början medförde att karosserna var otäta vilket gav återförsäljarna en hel del huvudbry med missnöjda kunder.

Produktionen fortsatte och 1958 kom sportmotorn med uppgivna 85 hk SAE men egentligen var de några fler. Då som nu var det ett sätt att få ned försäkringskostnaden. Effekthöjningen kom av dubbla förgasare, vassare kamaxel och andra ventiler.

Säkerhetsbälten standard

Från och med årsmodell 1959 blev säkerhetsbälten fram standard vilket de borde ha varit från början, men få av kunderna brydde sig tydligen om det. Skälet sägs ha varit att de inte ville bli påminda om riskerna med bilkörning.

I slutet av 1961 kom en stor nyhet och det var en motor på 1,8 liter och 75 hk sae, eller i sportutförande 15 hk ytterligare. Det enda den nya B18, b för bensin, hade gemensamt med föregångaren B16 var en distanshylsa. Ytterligare nyheter var att bilarna nu hade 12 volts elsystem. Varefter åren gick utvecklades Amazon till det bättre för att sluta tillverkas 1970 efter nästan 700 000 exemplar. Amazon är nog den modell som har betytt mest för Volvos image i världen.