Jag försökte sätta mig på tvären, hänvisade till medbestämmandelag och yrkesetiska regler och hälsovårdsnämnden och FN-stadgar.
Men det var som förgjort.
Chefer är ju till för att åtlydas, anser de.
Så jag lommade i väg till Surströmmingsakademiens högtidssammanträde på Odd Fellow vid Kungsträdgården i Stockholm.
Det var mycket lätt att hitta, bara att följa doften.
Här presenterade Surströmmingsakademiens preses Ruben Madsen, som innehar stol nr 1 i Akademien, en världsnyhet: glass byggd på surströmming.
Mahlers festfanfar, kristallkronornas ljus dämpades och så kom den.
Glassen.

”Som en kärleksakt”

Tog en första tugga och höll på att ramla under bordet.
Då serverades jag en speciell gotländsk rom som sades skulle passa bra till surströmmingsglass.
Och jomenvisst, glassen blev godare och godare. Pikant syrad smak, perfekt i konsistensen, kulinarisk sensation.
Efteråt togs jag om hand av preses Madsen som sa:
– För mig är surströmming ingen hobby, det är en passion. En surströmmingsmåltid som avslutas med denna glass är som en kärleksakt.
– Hur då? dristade jag mig till att fråga.
– Jo, först upphetsning, sedan värme och harmoni, på slutet flämtningar.
Ok, preses, du får fyra getingar.
Men mina kläder skickar jag på kemtvätt och notan till dig.