Malin och Magnus har två små döttrar och lever i en miljö som liknar något ur Astrid Lindgrens böcker. När första barnet var ett drygt år sökte de med ljus och lykta efter ett hus de kunde kalla sitt eget.
- Vi visste att även om det är finanskris i dag är drömvillorna inte direkt gratis och som vanlig småbarnsförälder badar man sällan i pengar.
Nu är inte Malin och Magnus helt vanliga. Magnus arbetar i en reproateljé på ett stort tryckeri och bland hans talanger räknas färg och form, konsten hemma på väggarna har han själv gjort.

Hade sett sina bästa dagar

De hittade till slut ett hus med hyfsat läge till ett pris som var acceptabelt. Malin och Magnus hade genom åren förälskat sig i en viss sorts arkitektur som man ofta ser i Norge och norra Bohuslän och med den på näthinnan skissade de fram idéer.
Huset de köpt var klätt med röd lockpanel som sett sina bästa dagar. Någon hade byggt till med en glasveranda som verkade vara ihopsatt av apelsinlådor. På övervåningen fanns en fullständigt livsfarlig balkong. Huvudentrén var felplanerad och gav ingen plats till hall och ytterkläder. Husets proportioner var därtill märkliga, det kändes för högt i förhållande till byggytan.

Spikade och hamrade själva

Att bygga om kan kosta stora slantar om man inte själv har en medfödd talang för hammare och spik.
- Farfar gjorde tavelramar till Halmstadgruppen när det begav sig, kanske händigheten har gått i arv, säger Magnus.
Han är en händig man som ser alla ombyggnadsproblem som intressanta utmaningar.
2006 påbörjades arbetet. Det var en kall vinter. Verandan revs. Balkongen togs bort. Lockpanelen avlägsnades och ersattes av en liggande panel som visuellt gjorde huset lägre. Den tidigare hopplösa entrén byggdes om och in och blev större och bättre planerad. Fönstren byttes ut och gavs en mer romantisk prägel. Takteglet behölls, likaså skorstenen.

Rev flera väggar

Inomhus gjordes en omdisponering för att bättre utnyttja ytorna. I hallen revs flera väggar vilket öppnade upp trapphuset och gav en helt annan volym. Nu blev det plats för skohyllor, hängare och förvaringsskåp. Ett nytt, stort fönster och vitmålade väggar gav mer ljus. I vardagsrummet sattes riktiga takbjälkar upp för att ge rummen karaktär.
I huset låg tidigare linoleummattor överallt och under dessa masonit. Mattor och masonit togs bort, en miljard småspik drogs upp med hovtång och sedan slipade de det underliggande brädgolvet, lutade och lackade. Gissa om det blev bra. Väggarna kläddes med råspont och innertaken med pärlspont.

I köket behölls snickerierna. Alla beslag byttes dock ut, likaså ersattes de gamla bänkskivorna med nya i stavlimmad valnöt. Över diskbänken togs ett kvadratiskt fönster bort och ett runt sattes in. Bara det gjorde sitt åt rummets atmosfär. I väggen ut mot terrassen satte Magnus in en glasdörr vilket band samman ute och inne på ett naturligt sätt.

Terrasser och staket

Magnus byggde även två terrasser, en på ena gaveln med utsikt över de milsvida åkrarna och en annan vid entrén. För att minska insynen från den lite större gatan byggde han även ett "white picket fence", ett staket som man ofta ser på film från USA där storyn utspelar sig i sydstaterna.
- Än finns det lite kvar att göra på huset, nästa steg blir källaren och tvättstugan, säger Magnus. Det finns ett uthus på gården också där det riktigt kliar i fingrarna på honom att bygga en egen avdelning åt flickorna då de kommer i tonåren.
Malins och Magnus hus ligger i en sluttning och alla som har haft vägarna förbi har kunnat se hur huset utvecklats genom åren.

- Folk från olika delar av Sverige har spontant stannat sina bilar och frågat hur vi har gjort olika byggdetaljer. Roligast var när ett par snickare knackade på och undrade var vi hittat fasadpanelen, säger Magnus Beckman.