Wictoria och Rikard köpte grisen i säcken. De kastade sig in i en budgivning på ett hus som såldes i ”befintligt skick utan besiktning” och där inga barn fick vara med på visningen för att det kunde vara farligt.
– Dessutom skulle vi iväg på en resa och tiden sprang iväg. Det är inte bästa läget för ett husköp.

På visningen fick de se att en fasad av puts nästan rasat och att det mesta var i dåligt skick. Grannarna menade att boxaren Ingos farfar, som var byggmästare, hade byggt huset i början på 1900-talet. Ett riktigt original och samlare hade bott i vissa delar och överallt fanns gott om skräp och gamla sparade fönsterbågar.
– Men det var när vi tog oss upp på övervåningen som jag bestämde mig. Utsikten mot Göteborgs hamn-inlopp ville jag ha och jag såg vad det kunde bli av huset, berättar Wictoria.
Och Rikard höll med även om han långt senare har erkänt att han var väldigt tveksam och inte alls såg kvaliteterna.

Trots att ingen av dem hade någon erfarenhet av totalrenoveringar var det just det de satte i gång med. I november 2007 bjöds släkt och vänner in och väggar och gammal isolering revs ut och de kunde konstatera att stommen faktiskt var torr och fin. Nästan oändligt mycket skräp kördes iväg och huset såg eländigt ut. Det blev för mycket för Rikards mamma.
– Efter en timme på plats åkte hon hem och undrade hur i hela friden vi skulle lösa detta.

Men tack vare vänner och kunniga hantverkare förvandlades rucklet till nästan ett slott på lite mer än ett halvår, åtminstone på bottenvåningen. Wictoria basade över all inredning och planlösningar medan Rikard tog hand om projektledningen. Den som kom för att hjälpa kunde hitta lämplig sysselsättning på en lapp som alltid satt uppklistrad på ett fönster.
– Jag älskar listor och ordning och reda och tycker att ogjorda
saker stjäl energi. Jag skrev upp allt som skulle göras och sedan var det bara att välja för den som ville,
säger Wictoria.

Ett halvår bodde de på första våningen medan övervåningen renoverades men lagom till lucia 2008 kunde alla vänner, släktingar och hantverkare bjudas på invigningsfest. Den julen tog Wictoria och Rikard riktigt ledigt och kunde bara njuta av sitt fina hem.
Wictoria arbetar som stylist och inredare och har järnkoll på affärer som har fina prylar att pynta med.
I jobbet hjälper hon andra att sätta färg och stil på ett hem eller kontor och det gör att hon gärna ser det egna hemmet som ett andrum med enhetlig färgskala.
Därför står det alltid en burk med vit målarfärg beredd att användas hemma hos Wictoria och Rikard. De piffar upp loppisfynd, släktklenoder och annat som de
nosar upp på nätet och de har inte många trämöbler som undgått penseln. Men målningen är inte alltid så noggrann, ibland blir det bara ett lager grundfärg.
– Nej, det får gärna se lite slitet och använt ut även om jag är lite trött på ”shabby chic”-stilen. Jag kanske skulle kalla detta för fransk lantlig stil, säger Wictoria.

Hon har lätt att se framför sig hur inredningen ska se ut, både hos kunder och sig själv, och vet alltid vad hon vill ha och dessutom var hon kan köpa eller hitta det som saknas. Och det som inte finns tillverkar de själva. Soffbordet är gjort av en gammal dörr och delar av tv-bänken har varit en ljugarbänk hos Rikards farfar.
– Vi gillar när möblerna har en historia men blandar gärna gammalt och nytt, säger hon.

På bottenvåningen blev det gott om öppna ytor när flera väggar
revs. Som gjort för sällskapsliv och middagar med goda vänner. En trappa upp är det lite mer privat.
– Övervåningen är den kreativa våningen. Här har vi sovrum, arbetsplats och utrymme för pyssel och spel, säger Wictoria.

På övervåningen ligger också Ebbas rum, en påhittig och konstnärlig åttaåring som bor med mamma Wictoria och Rikard varannan vecka. Hon behöver inte den avkoppling man kan få av vit färg utan tar ut svängarna och älskar turkos och guld.
Sånär som på några lister ser hela huset fixat och klart ut men Wictoria tycker att det finns tusen saker kvar att göra. Bland annat ska alla element och den svarta tv:n byggas in och helst ska köksbänken ersättas av en riktig betongskiva.
– Men Rom byggdes inte på en dag, säger både Wictoria och Rikard – paret som förvandlade ett ruckel till ett slott på mindre än ett år.

MISSA INTE ATT KIKA IN HOS FAMILJEN I BILDSPECIALET, I BLÅ RUTAN TILL HÖGER!