Vägen till ön gick via vårt arbete på fiskebåten i Vaxholm, berättar Katarina.

Paret drev eget företag med fiskförsäljning och behövde ett boende inte allt för långt bort från verksamheten. De lyckades hyra en gammal omodern villa med dass på gården på en ö inte så långt från Vaxholm. Huset fick de så småningom köpa. Efter att ha renoverat och moderniserat huset kändes det ändå lite för litet när familjen under åren utökats med de två barnen Olivia och Lucas.

- Vi hade verkligen bott in oss på ön och kunde inte tänka oss att flytta härifrån, trots lite bök med bilfärjor till fastlandet och Vaxholmsbåt till skolan för barnen, så när ett större grannhus blev till salu slog vi snabbt till.

Drömhus med sjötomt

Huset, en grosshandlarvilla från slutet av 1800-talet som brann ned i slutet av 80-talet men som byggdes upp identiskt med det gamla, var precis det drömhus Katarina och Stefan sökte. Dessutom med sjötomt.

Bortsett från kök och toalett på nedre plan var huset i fint skick. En underbar planlösning med utsikt mot vattnet från alla rum.

- Tomten var till stor del naturtomt vilket passade oss perfekt, vi är inte några trädgårdsmänniskor.

- Det visade sig tyvärr att vattnet i brunnen var bräckt så vi fick lov att borra ny brunn.

Köket var i hopplöst trist utformning och alldeles för litet och med en pigkammare mellan kök och vardagsrum. Två väggar revs, mellan kök och kammare och kammare och vardagsrum.

- Vi kontaktade en arkitekt på Tibro kök som ritade upp flera förslag. Vi visste att vi ville ha en bänk i den långa, annars lite enformiga väggen med skåp och en köksö med kontakt med matplatsen.

Diskbänken placerades under ett fönster och disk­maskinen i bekväm ryggavlastande höjd och två ugnar gör matlagningen lättare.

- Toaletten på nedre botten var mycket rymlig men helt tokigt disponerad. När man satt på toaletten, placerad vid fönstret mot entrén syntes man finfint för eventuella besökare.

Väggen flyttades in och även en dusch fick plats fast rummet blev förminskat. Ytan användes till en rymligare tambur, den förra var minimal.

Hallen är fantastisk med stor öppen spis, två väggfasta soffor och en bokhylla. Här kan man sitta och läsa i en skön sammetsfåtölj till brasans sprakande. Det öppna, luftiga vardagsrummet är hela 50 kvadratmeter. Utanför rummet finns en glasveranda som bara används sommartid för här finns endast enkelfönster.

Katarina bestämmer

Glasverandan på övre plan har fått nya innanfönster för att kunna användas året om. Här har också nyligen snickrats två väggfasta dagbäddar i pärlspont. Bakom en lucka förvaras sängkläder för övernattande gäster.

Trapphuset har under våren fått ny tapet med blåvitt, figurativt mönster.

- Jag vill inte ha för mycket blandade färger i inredningen men just blåvitt är klassiskt, somrigt och färger jag gillar, säger Katarina.

Hon och maken Stefan diskuterar igenom olika inredningsförslag men Katarina är den som bestämmer i slutändan och också den som ser till att fixa det som ska fixas.

- Men viktigast är funktion och det får inte vara plottrigt utan hellre enkelt men absolut inte opersonligt. Gammalt och nytt kvittar, bara det fungerar och samtidigt är tilltalande. Det riktigt ultramoderna med hårda, raka linjer gillar jag absolut inte, konstaterar Katarina.

- Att kunna bo här på ön handlar till största delen om planering. Bara man planerar båt- och färjetider med alla som ska i väg till sina olika aktiviteter och likaså planering av inköp så fungerar det jättebra.

- Somrarna är förstås ljuvliga här men när vintrarna är riktigt kalla och vattnet fryser till på fjärden och vi kan åka skridskor till de omkringliggande små öarna är det nästan ännu härligare, tycker Katarina.

- Även om det också händer att det är två meter snö utanför och man sitter helt insnöad och måste vänta på plogbilen för att kunna ta sig någonstans överhuvudtaget. Och med direktverkande el måste vi elda i tre kaminer morgon och kväll för att hålla elkostnaderna på någorlunda rimlig nivå. Det är några av de nackdelar man får ta när man bor som vi, och vi klagar verkligen inte.