Hans Wretensjö är stockholmaren som flyttade ut på landet. Han hittade en gammal mölla, byggde om den och flyttade in. Läs hur han gick tillväga och vilka knep han använde för att förena charm och funktion.
Hans Wretensjö är båtbyggaren, från Stockholm, som tog det stora steget och flyttade till Skånes yndiga åkrar. Det är härligt att höra att ekendialekten sitter kvar. Bokstaven ä uttalas genomgående som e. Exempel: "Jag tycker de' e' ganska frescht att bo i Skåne."
Vad är det då som driver en människa att flytta från bekväma storstan för att bosätta sig i en väderkvarn utanför Höganäs?
- Jag är ju i grunden båtbyggare, med allt vad det innebär av entusiasm och allmän händighet. En mölla påminner lite om en båt och steget var därför inte så stort.
Hans och hustrun Annika, flyttade inte direkt från stan till möllan, först köpte de en hästgård, som de renoverade och där vande de sig vid den, på landet, vilsamma atmosfären med djur och natur. När Hans, för ett par år sedan såg att Falkamöllan utanför Höganäs var till salu, kunde han inte bärga sig. Utmaningen att köpa en nergången gammal mölla, där snö och vind blåste rakt igenom och forma om den till ett välkomnande hem, blev för stor. Affären var ett faktum och under 2010 påbörjades ombyggnationen.
"Har aldrig varit rädd för projekt"
Falkamöllan är av holländartyp och byggdes av en skeppare Kristian Falk 1832 och där maldes spannmål, med hjälp av vingkraft, fram till 1950-talet då man övergick till dieselmotor i stället. Byggnaden är mycket speciell och har blivit ett landmärke på Kullahalvön, den har även förekommit på film i bland annat "Kullamannen".
Det blev stor uppståndelse på bygden när Hans Wretensjö och hans bygglag med kran lyfte av den nästan 4,5 ton tunga hättan (taket) på kvarnen. Stommen var stabil och byggd i ek. Vingaxeln gick dock inte helt att rädda så han använde den till att bygga ett massivt matbord av istället. Förra takbeläggningen bestod av så kallat "sticketak", takspån. Hans fick tillstånd att använda shingel i stället. Shingel består av små plattor takpapp som läggs omlott. Falkamöllan är K-märkt vilket krävde särskilt bygglov för varenda detalj som ändrades, såsom fönsterstorlek och takmaterial etcetera.
Lokaltidningen var där när takhättan lyftes av och när Hans fick frågan varför han gav sig in på ett så krävande projekt och vad kalaset skulle komma att kosta, svarade han:
- Antingen så brinner man eller så går man och köper ett gipskartonghus. Jag har aldrig varit rädd för projekt.
Takhättan var förr väldigt viktig eftersom vingarna satt fast där, "Krögararmarna", som fortfarande sticker ut från dess underkant, användes för att vända upp kvarnvingarna mot vinden. För att allt skulle kunna fungera vilade hättan i sin tur på en ekring vilket gjorde den vridbar.
- Det sägs att man använde svarta skogssniglar som smörjmedel, säger Hans.
Falkamöllan är Sveriges äldsta mölla som ligger kvar på sin ursprungliga plats. Hans hade täta kontakter med länsantikvarien under projektets gång och blev överlycklig när han hittade möllans ursprungliga takspira hos en lokal smed.
"Man blir aldrig riktigt färdig"
En holländar-mölla är åttkantig och avsmalnande uppåt, det krävs stor idérikedom för att kunna inreda rummen rätt. Köket specialbeställdes och monterades av Hans själv. Ett företag i Skåne, som heter Qvesarum, har romantiska och robusta kökslösningar som går att kombinera fritt efter rum och smak. Kvarnen är cirka 180 år och köket ser jämngammalt ut fast det innehåller moderna funktioner, såsom kyl och frys, som vi gillar att ha idag.
Ovanför köket ligger ett litet vardagsrum med kamin, bekväma möbler och en TV, på nästa våningsplan hittar vi det stora sovrummet och i rummet längst upp ligger gästrummet med en sagolik utsikt över Öresund och Skälderviken.
En gammal byggnad följer lite samma mönster som Lunds förhistoriska domkyrka, man blir aldrig riktigt färdig med huset. Hans var ändå väldigt snabb eftersom han efter båtbyggeriet startade en egen byggfirma som specialiserade sig på renovering av gamla fastigheter. Arbetet med möllan påbörjades i iskalla januari 2010. Hans och hustrun Annika kunde flytta in, under spartanska förhållanden, redan i maj månad.
- Nu har det gått två år och jag håller på att måla garaget som blev färdigt i somras. Man får inte gå för fort fram heller eftersom det är viktigt att behålla den snart tvåhundraåriga atmosfär som finns i byggnaden.
Hans säger också att han vill uppmuntra andra att våga satsa på att bo i lite annorlunda miljöer.
- Det gäller att ha rätt kompisar, som kan hjälpa till, eller att hitta bra yrkesfolk som vet vad ett äldre hus handlar om.
