Socialt kök. Viktigt för den matglada familjen var en köksö som gör matlagningen social med spisen vänd ut mot matplatsen och trevligare eftersom barnen kan göra läxorna där. Köksinredningen, inklusive köksbänken i ek och den tidstypiska porslinshon är från Ballingslöv. Alla vitvaror och spiskåpan är från Miele, blandaren från FM Mattsson. Barstolar från Mio, fruktfat i nivåer från Bruka, liksom den vita vägghyllan med ett potpurri med Bruka-favoriter. Vivianne och Peter bodde i många år med sina tre barn
i en spektakulär funkisvåning i etage i centrala Södertälje, med en takhöjd på sju meter i vardagsrummet. Trots att de trivdes var kök och badrum få, små och trånga. Dessutom var förvaringsmöjligheterna under all kritik. Perspektiv som blir allt viktigare med en växande tonårsfamilj.
– Dessutom saknade jag möjligheten att gå ut i en trädgård och påta i jorden, säger Vivianne.
Sagt och gjort, familjen började söka efter en tomt, med utmaningen att inte hamna allt för långt från stadskärnan. Tiden gick, men så av en händelse, på en semester på Öland sommaren 2004, i en medfraktad lokaltidning, ser Peter en annons om en tomt i ett av de äldre egnahemskvarteren öster om Södertälje.
– Racet var redan kört, tomten var egentligen såld, men så visade det sig att köparna aldrig fick lån, och affären gick inte igenom. Då var vi snabbt framme, säger Peter.

Problemet var bara den ursprungliga stugan på tomten från 1907, som saknade el och vatten och med utedass. Frågan var om den fick rivas eller flyttas från tomten eftersom familjen var fast besluten att bygga nytt.
– Vi är inga renoveringsfantaster och när vi väl skulle bli husägare ville vi bygga nytt och fräscht. Dessutom ville vi åt den senaste tekniken, inte minst för att hålla nere
el- och värmekostnader, säger Peter.
Vivianne och Peter fick okej från kommunen att riva stugan och köpte tomten i början av hösten 2004. Allt var frid och fröjd tills paret skickade in ansökan om bygglov och en rivningsanmälan, då fick stadsantikvarien och stadsbyggnadskontoret i Södertälje upp ögonen på vad som var på gång.
Sedan hände ingenting – inga lov gavs – förrän Peter och Vivianne fick idén att skänka huset till staden.
– Om det nu var så värdefullt, varför inte göra beslutet enkelt och låta kommunen bevara det? säger Vivianne, som var trött på att vänta och bara ville sätta i gång husbygget.
Staden sade snabbt ja, men sedan blev det åter stiltje.
– Med viss fördröjning kom en expertfirma från Norrland, monterade ned huset i två delar och fraktade bort det till ett friluftsmuseum, berättar Peter.

På grund av byråkrati och obeslutsamhet försenades Viviannes och Peters husbygge med nästan ett år.
I juni 2005 fick de slutligen bygglov och rivningslov, och i slutet av september samma år var ”gamla Solstorp” borta, med extra hyreskostnader och frustration på notan. Men med ett fantastiskt slutresultat.
Peter och Vivianne hade kollat hos olika husleverantörer. Förutsättningarna var givna, att huset skulle gå
i en gammeldags stil på grund av omgivningarna, och Karlssonhus flexibla hållning var det som i slutändan fällde avgörandet.
– Det och lukten av trä när vi var och tittade på ett visningshus. Dessutom förälskade vi oss i både utseendet, det gedigna hantverket och tystnaden. När man har tonåringar i huset gäller det att hemmet är välisolerat, säger Vivianne.
Redan tidig 2005 skrev det kontrakt med husleverantören,
i november samma år göts grunden och i januari 2006 kom huset.
– Det var som ett pussel där husvägg efter husvägg snabbt kom på plats liksom taket så det blev tätt, säger Vivianne.
I maj 2006 kunde de flytta in.
En utmaning blev dock husets höjd vilket ledde till att byggarna fick gräva ned grunden. 80 lastbilar forslade bort jord innan plattan göts på plats.

I dag är huset stort, ljust och luftigt med genomgående spröjsade fönster, pärlspont på väggarna och mycket snickarglädje. Sekelskiftescharmen är förhärskande, enkel och avskalad och inte för krusidullig.
Hjärtat i hemmet är köket som Vivianne och Peter förstorade och lade med uppsikt mot uppfarten och vägen. En separat matsal skippade de och i stället finns ett stort och rymligt köksbord i köket där ljuset strömmar.
– Ljuset är härligt, men det krävs markiser, annars blir det tidvis nästan outhärdligt, säger Vivianne.
Både Vivianne och Peter älskar god mat och att laga den. Därför såg det till att göra en rymlig köksö, där även spisen är placerad vänd ut mot köksbordet.
– Jag har aldrig förstått det här med att ha en spis in mot en vägg. Man kan väl vara social även om man står vid grytorna? menar Peter.
Det är egentligen i köket familjen lever – äter, gör läxor och umgås.
– Trots att köket är rymligt blir det snabbt fullt när vi alla är samlade, särskilt när barnen har kompisar med sig hem på middag, säger Vivianne.

På entréplanet ligger köket, ett bantat vardagsrum och mitt emellan ett allrum där Viviannes juvel står – kakelugnen.
– Från början var jag osäker på hur mycket vi skulle nyttja det här mellanrummet, men nu är det nästan här vi sitter mest när vi inte är i köket, säger hon.
På första våningen finns även grovkök, ett badrum med dusch inklämd under trappen och äldsta dotterns sovrum.

En trappa upp ryms familjens övriga tre sovrum, ett arbetsrum, teverum och ett väl tilltaget badrum.
– Vi bantade ingångsgarderoben för att få till ett riktigt spa, med både dusch, badkar och bastu. Vi kan alla kan får plats ruskiga morgnar utan att vi springer på varandra, säger Vivianne.
Familjen stormtrivs i sitt hem med alla vinklar och vrår. Och när trädgården nu börjar ta form funderar de på att bygga pool.
–Det kunde vi ju tänkt på tidigare, men vi skyndar långsamt. Och en sak är säker, vi kan inte bo bättre, säger Vivianne.