Den lilla, vita villans dörrar och fönster står på vid gavel och släpper in en varm vind. Inredningsarkitekten Johanna Ekelunds hus finns i Limhamn men skulle lika gärna kunna ligga på sydligare breddgrader.
- Jag älskar det här stället, inte minst på sommaren.
Uteplatsen badar i försommarsol. Här är säkert 30 grader varmt. På den ljust grå singeln står stora zinkbaljor och cementkrukor med magnolia, buxbom och bambu. I skuggan av huset sträcker två däckstolar ut sig och blir en inbjudande hörna. En halvt urdrucken kaffekopp skvallrar om favoritplatsen.
Här bor Johanna Ekelund och de tre barnen sedan drygt tre år tillbaka. Inte många trodde att de skulle få plats allihop. Huset är på bara 60 kvadrat.
Utmaningen blev att hitta en bra lösning på liten yta.
Men Johanna, som är inredningsarkitekt till yrket, såg möjligheterna. I dag är uthuset vinterbonat och har plats för två sovrum, ett till vardera tonårsdotter, och ett kontor. Invändigt finns vardagsrum och kök, och, en trappa upp, Johannas sovrum samt sonens rum.
- Man behöver inte ha det så stort för att trivas.
Vitt är färgen som gäller. Vita väggar tar vid där de vitmålade brädgolven slutar. Valet är i högsta grad medvetet. Det gör att huset känns större.
På en liten yta är det ännu viktigare än annars att satsa på en sammanhängande stil, och ett genomgående färgval. Något som många gånger är lättare sagt än gjort.
- Det finns så mycket som är snyggt, och det är lätt att tappa bort stilen under resans gång.
Att ha en röd tråd i sin inredning, är inte detsamma som att hålla sig till enbart nutida design eller enbart arvegods. Själv tycker Johanna om att blanda gammalt och nytt. Gärna Ikea-möbler med dyrare varianter.
- Ett hem ska spegla ens personlighet, precis på samma sätt som kläderna man bär. Det får inte se ut som om det kommer direkt från en katalog.
Och smaken förändras naturligtvis under årens lopp. Från att som ung ha föredragit antikviteter, har Johanna förflyttat sig via en förkärlek för shabby chic till dagens filosofi som stavas färre prylar, men prylar som gör henne glad.
- Jag tycker att man ska låta sakerna man tycker om ta plats. Egentligen behöver man ju inte så mycket av vare sig kvadratmeter eller prylar. Det viktiga är att man känner sig trygg hemma och har tid att ladda batterierna. Vi har så många måsten ändå här i livet.
Solljuset faller in genom den öppna ytterdörren och vi kliver rakt in i det som är kombinerad hall och vardagsrum. Johanna gillar att man hamnar mitt i huset på en gång. "Det känns lite amerikanskt, jag trivs med det". En luftig trappa, med fotsteg som går i svart, leder upp till ovanvåningen. Rakt fram visar en stjärnbeströdd Pappelinamatta vägen in i köket och till höger finns vardagsrummet med plats för vit Ikeasoffa, randig fåtölj från Strega "den är egentligen för stor, men jag tycker så mycket om den" och soffbord från Svenskt tenn. I motsatta änden finns gjutjärnskaminen - guld värd när det blåser snålt.
Det var de förra ägarna som renoverade huset, som för övrigt var Limhamns sista sommarbostad. I princip lät de bara ytterväggarna vara kvar, och ändrade allt annat.
- Men de gjorde det med stor hänsyn till originalet, säger Johanna.
Hon trivs inte bara med husets atmosfär och utseende. Det är dessutom förhållandevis underhållsfritt - precis som utemiljön. Att grunden i trädgården är ett golv av singel passar henne utmärkt. Hon är färdig med stora trädgårdar som kräver massor av skötsel. Tänket är egentligen detsamma ute som inne.
- Jag vill ha en enkel bas, det är grunden som är det viktiga. Lägger jag till några vackra ting, så är det klart sedan.
Ute och inne ska hänga ihop, det är viktigt. Och samma sak gäller överallt: få, älskade ting som får ta plats.
- Vart jag än tittar ser jag något vackert.
Av Ina Simonsen
Foto Caroline Tengen
