I centrala Visby är ofta trädgårdarna små och helt gömda i rosenfång. Men i Visbys ytterkant, i villakvarteren finns riktiga villaträdgårdar men med stadskänsla. Husen ligger på rad och alla har rejäla tomter. Annes är på lite över 1000 kvadratmeter och här ryms allt från rejält tilltagna trädgårdsland, frukträd till en hel del viloplatser.

– Ja, jag har väl långsamt tagit över trädgården. skrattar Anne. ”Väggarna” och ”taket” var klara med åtta äppelträd, många prydnadsbuskar och ett jättestort trädgårdsland. Folke Lundin som vi köpte huset av var noggrann med sin trädgård och basen var definitivt klar. När vi flyttade in sådde jag först igen en stor del av trädgårdslandet med gräsmatta.

Men efterhand som lusten infunnit sig har Anne grävt upp igen. Två träd som blåst ner har ersatts med nya och andra nya, både träd och buskar har hittat en plats. Vi har kommit in i början av september när vi besöker trädgården, så nästan allt är skördat och det finns kala fläckar i trädgårdslandet.

– Jag tycker nog det är roligare med kravlösa blommor, säger Anne. De som bara vill finnas till för lust och glädje till skillnad mot grönsaker som måste tas om hand. Men lite sockerärt och potatis kan man alltid hitta en plats för.

Trädgården är Annes lekstuga och april och maj hennes favoritmånader. När hon kan komma hem från jobbet, gå ut i trädgården och hälsa på en ny blomma varje kväll!

– På våren är allt ännu möjligt! Man tror att det finns gott om plats för nyheter, man kan så hur många frön som helst…

– Trädgården är min! Jag får leka, vara kreativ med färg och form och ingen annan kan säga hur det ska vara eller hur? Samtidigt kan man vara generös och dela med sig av sitt överflöd.

I Annes trädgård finns inga raka former, trädgårdslandet slingrar sig fram. Kanten av pil har Anne gjort själv, den böjer sig sirligt runt jorden och håller den på plats. Annars är det mest anslående, det man mest vill åt här, den röda sängen som lockar med en stunds vila under trädskuggan.

– Sängen är en gammal sjukhussäng jag fick omkring 1973. Min kompis och jag bar den hem och jag målade den röd. Den sov jag flera år i som tonåring och sen hamnade den i ladan hemma hos mamma i 35 år tills vi kom på att den kunde få komma till nytta igen.

– För så är det här, det ska finnas lite knasigheter som piggar upp. Filurerer och gamla cyklar. Roliga detaljer som gömmer sig bakom och under. Det är en svag Pettson och Findus varning för visst ser det där ut som en muckla? säger Anne

Men en trädgård är inte fullkomlig utan växthus. Växthuset fick Anne i 50-årspresent av sin mamma. Här inne får pelargoner samsas med basilika och sådant man springer på under våren, olika år från år. Men i synnerhet är det en odlingsplats för tomater. Vintertid bor nästan ingenting, bara fetbladsväxterna i sina krukor, här. Växthuset är från Skånska byggvaror och heter Odla och är 11,5 kvadratmeter stort.

Det fina är att här inne kan man faktiskt sitta och planera och drömma om trädgården eller annat även ruskiga dagar. Det är som ett litet uterum. Men det bildar också rum i trädgården genom att skärma av och rama in. Bredvid växthuset blir det som en egen trädgård. Här finns ett litet bord med parasoll och stolar i glada färger. Visserligen ligger denna uteplats längst bort från huset – men det är ändå alltid här saft och bullar serveras. Det är mest privat och mysigast.

– Annars tycker jag ju att blommorna ska stå för färgen men jag märker att det funkar nästan lika bra med trädgårdsmöbler i glada och starka färger!