Bor i en stuga året om Namn: Sofia och Fredrik. Ålder: 27 och 32. Bor: Ombyggd sommarstuga i Nacka utanför Stockholm. Gör: Han är delägare i ett bageri, hon arbetar med rekrytering. Inredningstips: Vita gardiner mot vita väggar gör rummet ljusare och att det ser större ut. När vindarna viner kring knuten kan både Sofia och Fredrik minnas den första tiden i det gamla sommarhuset.
– Det var tur att vi var nykära, tillägger Sofia, för vinden kunde nästan blåsa rakt igenom de två små rummen, som nu – till vår stora lycka – blivit tre riktiga mysrum.
– När vi bestämde oss för varandra blev bostadsfrågan akut. Skulle vi bo i stan eller skulle vi stanna kvar i Nacka?

Valet föll på det senare då Fredrik har sitt arbete i trakten och Sofia sökte jobb i stan, närmare shoppingen, hennes favoritintresse.
– Jag har inget emot att resa en bit för att kunna fönstershoppa
eller frossa lite mer när jag har möjlighet, säger Sofia som alltid
gillat stan men trots allt helst bor utanför.
– Jag är uppväxt i Saltsjöbaden och då är man van med natur och vatten. Kanske är det småskaligheten och den trygghet den ger som påverkade mitt val, säger Sofia.

Några mil utanför Stockholm och alldeles för många trappsteg upp. Så blev det första lilla huset. Området, som från början bara var sommarbebott, har nu mer av åretruntboende. De små sommarstugorna börjar långsamt försvinna, de byggs både ut och om.   
– Här ute samlas nästan alla i
vår vänkrets, berättar Sofia. Det har bara blivit så att en efter en har flyttat hit. Vissa har vuxit upp här och andra har helt enkelt fallit för både naturen och vår stora gemenskap. Med räkfrossan på fredags-kvällar har vi börjat skapa traditioner. Det finns inga måsten, den
som känner för att komma köper sin räkpåse och dyker upp, barn som vuxen. Detta spontana sätt att umgås finns det nog mer av i mindre samhällen.    
Visst får man försaka när man bor på lande men det handlar nog mer om att prioritera, tycker de båda.
– Om vi måste peka på något vi saknar så är det egentligen bara en enda sak – mataffär! Vi har omvärderat ordet stadspuls och har i stället skapat ”lantpuls”. Visst låter det så mycket härligare och sundare! Stan ligger ju kvar och det tar oss cirka tjugo minuter att komma till stadskärnan.  

Det lilla huset på numera 63 kvadratmeter från tidigare 48, har genomgått en liten ombyggnad och några smärre rockader, målning och annat smått och gott.   
 – Numera sover vi i det gamla förrådet där morgonljuset ger oss en chans att vakna mjukt. Genom de golvlånga vita gardinlängderna, kan morgonsolen ibland väcka oss och jag blir snabbt påmind om hur härligt det är att vakna i ett eget litet hus.

Starka, vita drömmar, som följt Sofia, har hon i detta hus kunnat förverkliga. Golv, tak och väggar, allt blev vitt!
Med det vita som bas är det enkelt att förändra. Med små medel kan stilen förvandlas till en mer elegant eller rolig sådan om man känner för ombyte.
Den vita miljön sätter de handplockade prylarna i ett starkare fokus. Det var ju så de vita hemmen började – i konstgallerierna!
Sofia har en personlig men ändå klassiskt god smak. Hon blandar gärna gammalt och nytt och köper ofta lite inspiration till hemmet på sina resor. I Paris hittade hon tidningsomslagen från Le petit Journal som blev tavlor. Gamla tidningssidor med text eller bild är lätta att hitta och mycket dekorativa, tycker Sofia.

– Det är viktigt för mig att ha en egen stil, ett ombonat hem där det syns och känns att här bor vi! Fredrik och jag har mycket gemensamt när det gäller smak och det underlättar när man bygger upp ett liv tillsammans. Innan dörren hinner stängas bakom oss berättar Sofia att det snart stundar bröllop!

MISSA INTE ALLA BILDER I BILDSPECIALET I BLÅ RUTAN TILL HÖGER!

Av Janna Arboe