Söndag möter Ernst, 54, långt in i de värmländska skogarna, vid en kraftstation från 1908 som ligger vid vattnet. Där spelar han in nya avsnitt för "Sommar med Ernst" åt TV4. Och familjen som äger huset har gett honom helt fria händer.

- Man blir väldigt ödmjuk inför vilket förtroende folk har för mig. Det tror jag är för att jag varit väldigt konsekvent, genom alla tretton år. Jag byter inte språk, prioriterar inte spretigt, gillar riktiga material, och är försiktig med husen.

Huset som ska göras om ligger i ett litet samhälle som heter Kvarned, alldeles i närheten av den omdebatterade internatskolan Lundsberg. Under tiden vi är där kommer två manliga studenter paddlande med kanot och ber om att få ta en bild på sig tillsammans med Ernst. Han verkar gå hem i alla läger.

- Jag gör ingenting som jag själv inte skulle kunna tänkas leva i. Inget konstlat eller tillgjort. Och jag lever ju ett högst normalt familjeliv med högst normala behov som sömn, mat och sköna "chillout"-ställen.

Kraftstationen byggdes för att generera ström och ligger därför vid en fors. Och på den tiden var det här med ström något väldigt stort, därför byggde man ett stiligt hus kring den låter Ernst oss veta.

- I dag hade man knappast byggt ett stort tegelhus med stora valvfönster ut mot sjön utan gjort en mycket enklare lösning.

Det fanns inte ens en tomt från början och familjen visste inte i vilken ände de skulle börja. Enligt Ernst såg det "riktigt skruttigt" ut.

- Men jag har inte fört in några främmande material, bara disponerat dem, är han noga med poängtera. Putsade väggar, betonggolv, stål och sånt. De här gamla husen formulerar sig så väl själva. Det tar lite tid att lyssna in husen, förstå dem. Då vet man precis vad man ska göra.

- Jag går in och grottar ned mig, blir ett med huset och sitter sen hemma i min ateljé och jobbar. Det startar som en liten film i huvudet och jag ser nästan allt i bilder. Tänk om man bara kunde koppla in en sladd och tanka över allt!

Huset har tre rum och ska bli sommarställe för en familj på tre. Och familjen har varit väldigt tydliga med att det ska kännas som ett sommarställe.

- Det är något som jag ofta tycker att vi går vilse i, att sommarhusen snart är lika utrustade som villorna vi bor permanent i. Det ska inte vara golvvärme, diskmaskiner och sånt på sommarstället. Vi måste få vara fria och slappna av där.

Slappna av var det, ja. Förutom alla sju program som ska spelas in jobbar han med sitt egna magasin "Hemma med Ernst" som ska komma ut i höst, och en ny bok som ska bli någon form av livsstilsbok.

- Den ska handla om ett år med mig och hur jag tänker. Inredning, mat, trädgård men också dikter. Jag vill gå in mer på djupet.

Och till jul är flera nya, än så länge hemliga, projekt på gång. Men trots att Ernst på något sätt jobbar jämt och har svårt att dra gränser mellan ledighet och jobb är han aldrig stressad.

- När jag berättar om allt jag gör tänker jag själv "herregud, hur orkar jag hålla på?". Men någonstans är det inte så det känns. Det finns ju så mycket härliga människor som jobbar på i alla projekten, även när inte jag är där, och allt är så lustfyllt att jag får ny energi hela tiden.

- Och ledighet... jag kan ju ligga i en hängmatta och planera... jobbar man då eller inte? Jag vet inte. Men jag lever ganska medvetet i att jag har bråttom, och jag tar mig tid att ta det lugnt. Jag är nog rätt bra på att njuta av livet.

Och att "tomglo" som Ernst kallar det. Vilket han rekommenderar alla att göra.

- Oftast är det när man sätter sig och fokuserar på ingenting som det börjar hända saker i huvudet. Man måste erövra sitt eget liv och ta det lugnt. Man får inte mindre gjort för det.

Och resa bort försöker han göra varje sommar. Då är det nästan alltid Italien som drar.

- Så även i sommar hoppas jag. Jag älskar det landet.

Innan vi lämnar Ernst vid forsen insisterar han att bjuda på hans fru Ullas nybakta bullar.

- Nu förstår du varför jag varit gift i 36 år. Ulla är ljuset i mitt liv. Man brukar säga att bakom varje framgångsrik man står en kvinna, i vårat fall skulle jag vilja att hon är inte bakom mig, Ulla är precis bredvid mig. Utan henne skulle jag inte vara här i dag.

Och när vi sätter oss i bilen ropar han:

- Kom ihåg att pussas. Man kan aldrig pussas för mycket!