Jag känner mig som en riktig nybyggare, säger Maria Friberg, konstnär som gillar bilar - gärna stora amerikanare - som har bott länge i såväl New York som San Francisco och nu odlar USA-romantiken på sommarstället på Gotland, en före detta verkstad med bensinmack.

Som en film.

Eller målning av amerikanske New-York-konstnären Edward Hopper (1882-1967), känd för sina realistiska målningar av ensamma människor i öde, ibland knastertorra landskap och omgivningar.

Så känns det, när vi kör in på gården till Maria Fribergs och sonen Mingus sommarställe.

Öde och tyst ligger den gamla, gråblå bilverkstaden med sina tre, väldiga portar, höga och breda nog för lastbilar och traktorer att köra in genom för underhåll och reparation.

Oljetunnorna, bensinpumpen, kiosken, den färgglada glassgubben, däcken och den gulgröna BP-skylten på sin höga, vita stolpe tiger. Men berättar ändå ordlöst om en tid som flytt och inte längre är.

Kärlek vid första ögonkastet

Vinden susar över fälten, en enstaka bil kör förbi och fåglarna sjunger ibland i den nästan tropiska augusti-hettan.

Vi är i "Hopper-land".

- Jag känner mig som en nybyggare och skapar en egen plats här, börjar på något nytt, säger Maria Friberg, vars mamma Monica brukar säga att sommarhuset ser ut som - inte det lilla, utan det stora huset på prärien.

Vänner som äger pensionatet i Alskog tipsade om att den gamla bilverkstan och macken var till salu.

- Jag fick komma hit och provsova en natt och ta pulsen på stället, säger Maria Friberg. Jag satt ute vid pumparna, det var lika varmt då som nu, luften dallrade av hetta, och jo - det blev kärlek vid första ögonkastet. Jag lade mig i en av sängarna och tittade upp i taket och när jag såg hur mycket som behövde göras somnade jag direkt. Fastän klockan nog bara var runt fem på eftermiddagen.

Hon skrattar stort och gott åt minnet.

- Här var så mycket grejer. Huset var lappat, lagat och brokigt, ett riktigt Pippi Långstrump-hus!

"Huset har en själ"

Maria Friberg slog till direkt och betalade 500 000 kronor utan att ens tänka på att pruta.

- Första sommaren hade jag lite präriekänsla. Det var ingen asfalt på vägen och bilarna som for förbi rörde upp stora dammoln, gotländskt kalkdamm.

- Platsen är häftig. Det är bra stämning i alla rum. Något händer när man gör om en förut offentlig byggnad som ett missionshus, en kyrka, en skola, en affär eller en verkstad. Det är som om det förgångna stannar kvar i väggarna och ger huset en särskild själ.

- Och ett stort hus som detta ger frihet, stor frihet att tänka i ovana och nya banor, finna alternativa lösningar som kanske inte är möjliga i vanliga bostäder.

Hon säger att med facit i hand skulle hon nog tagit reda på mer om husets skick. Det har blivit en och en annan överraskning, som när verkstan som i dag är vardags- och allrum skulle saneras från all olja, ett jobb som aldrig tog slut. Hon talar också om kommunalt avlopp och om en brunn som sinade.

- Jag var rätt naiv och romantisk och tänkte inte så mycket på allt underhåll ett sånt här ställe kräver.

Avslappnat

Förutom underhåll av olika slag är hon just nu mitt uppe i ett tillbyggnadsprojekt, som med tiden ska bli Alskog Art Motel, med just det namnet i rosa neon på den ljusgrå stenfasaden, ett arkitektritat motell med tre sovrum, badrum, allrum och kök på 86 kvadratmeter.

Vi tassar runt och tittar i den snart färdiga motell- delen. Allt är smakfullt, sprillans nytt och annorlunda.

Varför just Gotland?

- För att det är en ö, säger Maria. Här glömmer jag allt vad mobiltelefoner heter och det är inte enkelt att åka tillbaka hursomhelst. Vi åker ofta båt över från Stockholm och restiden och avståndet bidrar till att vi landar här på ett speciellt sätt.

- Mingus och jag knyter nya band, Stockholms- kompisar som jag sällan hinner träffa hemma umgås jag med här. Vi får ofta spontanbesök, kraven är mindre, man bjuder på det som finns, folk har mer tid och det är mycket mer avslappnat här på ön än hemma i Stockholm.

- Och så är det spännande att utforska en ny plats. Vi har fortfarande massor att upptäcka.

Den som bor i en bilverkstad är förstås galen i bilar?

- Ja! Jag hade en gång en burgundyfärgad Buick med svart-tintade rutor, en stor raggarbil som andra lämnade fri väg för och som gungade som ett skepp när man körde den. Men det var då, en vän köpte den.

- Min farfar var bilmekaniker, pappa körde folkrace och för min mamma Monica är nog bilen en frihets- symbol. Hon har alltid sin bil parkerad utanför porten.

Fotograferar män med makt

Maria Friberg är foto- och videokonstnär med influenser från måleri och performance-traditionen. Hon har bott i och varit verksam i såväl New York som San Francisco.

I New York bodde hon i en lägenhet på 80 kvadrat- meter på Lower East Side, men när månadshyran gick upp till nästan 20 000 kronor flyttade hon till Sverige igen. En jobbig om än nödvändig omställning, säger Maria.

- Det är tufft att leva där och till sist hade jag bara råd med havregrynsgröt, pasta och pesto.

Maria Friberg finns representerad på flera museer, bland annat Moderna museet i Stockholm och Hirschhorn museum i Washington. Hon jobbar med stora projekt och har fokuserat på män och maktsymboler.

I höst är hon aktuell på Fotografiska museet i Stockholm med en separatutställning, som omfattar ett tiotal bilder och en dokumentärfilm. Utställningen har tidigare visats i Paris och just nu i Düsseldorf.

- Jag är kvinna och porträtterar bland annat män med makt. När jag fotograferar män har jag makten en kort stund. Jag vill bredda mansrollen och visa att män också får vara sårbara och passiva - precis som alla människor. Ingen - vare sig man eller kvinna - ska behöva vara aktiv och presterande hela tiden.