Varken rosor, aklejor eller liljor fick vara i fred för rådjuren på skärgårdsön utanför Stockholm. Till slut tröttnade paret Söderlund och skapade en trädgård i trädgården.
Bakom sin spaljé njuter de nu av prunkande blomster till långt in på hösten.
Det tog många år av ilska, sorg och vanmakt innan vi kom på den ultimata lösningen att få ha våra blommor i fred för rådjuren, säger Kerstin Söderlund och minns åren av fruklöst odlande, när hon och maken försökte allt men ständigt förlorade mot rådjuren.
Varken rosor, akleja, krolliljor, malvor, nävor eller andra gammeldags favoriter fick vara kvar. Det fanns bara två vägar att gå. Antingen göra något radikalt eller ge upp.
Det var en granne som till slut kom med den förlösande idén. Hon föreslog att de skulle stängsla in hela området runt altanen.
- Sagt och gjort. Jag ritade upp hur det dryga ett och en halvmeter höga spaljéstängslet skulle se ut och min man Lasse utförde alltsammans.
Paret hade redan tidigare byggt en vägg mot nordanvinden och insyn från grannen och förlängt den med spaljéer. Där växte nu en vacker klätterhortensia och några klängrosor. Därför bestämde de sig för att fortsätta med spaljéer.
Lasse fick börja med att göra djupa hål med ett spett. I dessa skulle det fästas 45 x 45 millimeters reglar med en och en halv meters mellanrum. En likadan regel fick bli överliggare. Mellan varje regel skruvades färdiga vitlaserade träspaljéer fast, köpta på byggvaruhus.
- Så en kväll såg jag till min fasa och förvåning ett rådjur stå och mumsa på mina nyplanterade klätterrosor. När jag vilt skrikande slängde mig ut på altanen såg jag den rackaren smita ut under spaljén, hur lätt som helst. Vi hade missat krypfaktorn. Trettio centimeter räckte.
En tunn underliggare skruvades då mitt mellan spaljéslut och mark och i reglarna.
- Men vad vi bedrog oss om att få ha rosorna i fred. Mellan spaljéerna stacks huvuden in och de mumsade upp knopparna! Så nu har vi dessutom fäst kycklingnät på insidan av spaljéerna.
Det gav resultat. Sedan fem år tillbaka har Kerstin och Lasse nu en prunkande oas på sin tomt.
- Nu blommar mina favoritrosor "Madame Boll" runt hela altanen. Dess knoppar hann tidigare nästan aldrig slå ut med mer än högst hälften. Och blommorna åts ändå upp allihop till slut. Nu ger de minst två blomningar varje år och långt in på hösten är de nästan som allra vackrast.
Fantin Latour är en annan av Kerstins favoritrosor, som växte sig enormt hög och prunkande då den fick växa i fred, men som tyvärr frös bort den kalla vintern 2010. Den har inte blivit ersatt, men ska bli.
Coral Dawn, Gerbe Rose, Leverkusen, Stanwell Perpetual, Aicha, Jolly Dance, Wrams Gunnarstorp, New Dawn, Parade, Felicia, Alchymist, Schneewaltzer, Crown Prinsess Margarete, Ghislane de Feligonde och Ilse Krohn Superior är några av de rosor som numera endast har hårda vintrar som fiende. Att slippa se knopparna försvinna under en natt tycker Kerstin förstås är underbart.
- Mellan och runtom rabatterna har vi lagt röd ölandssten. Den fanns på platsen sedan trettio år tillbaka så vi ville fortsätta med den. Gången fram mot altanen har lagts med gatusten av vår händige äldste son Johannes för många år sedan.
Under ett fågelbärsträd har Kerstin och Lasse placerat en skulptur. Hon kallas "den vita damen" och är gjord i krossad stenblandning. Kerstin såg henne i en trädgård på Gotland - fastän hon är från Danmark - och beställde henne genom en handelsträdgård där.
- Hon är jätteviktig för hon skänker genom sitt uttryck ett lugn till platsen.
Ett fågelbad behövs också, anser Kerstin. I den blåser gärna kronbladen ner och lägger sig på vattenytan från rosorna då de har blommat över.
- Jag har lärt mig att växter som trivs bäst ska ges plats och de andra hoppar jag över. Aklejor, nävor, höstanemoner, flox, stockrosor, iris och riddarsporrar är några av dem.
Men när rabatten anlades för många år sedan fick Kerstin och Lasse in mördarsniglar i trädgården.
- Vi trodde att Zetas skulle vara säkrat för sniglar, men icke. I den sista plantan kattmynta jag skulle plantera fann jag den. Då var det för sent att gräva upp alla de övriga femtio plantorna. Jag sände den på artbestämning och det var en mördarsnigel.
- Så nu har vi dessa att tampas med, de älskar riddarsporrarnas späda skott så jag kämpar hårt på våren för plantornas överlevnad. Nu funderar jag på att ge upp dem, för sinneslugnets skull.
På våren storrensar Kerstin rabatterna och beskär rosorna. Därefter gödslar hon med höns- eller kogödsel och algomin. I juni får rosorna en dos rosgödsel, sedan gödslar hon inte mer. Det är viktigt att vattna ordentligt efter gödsling och sedan bara vid stor torka. Då använder Kerstin vatten från en grävd brunn.
- Jag älskar de gammaldags engelska trädgårdarna med lite vildvuxen känsla så någon perfekt rensning gör jag inte. Lite högt gräs här och var är helt okej, bara det är vackert.
