Vi köpte ett ganska fult mexitegelhus byggt i slutet av 60-talet och var fullt medvetna om att det behövde en ansiktslyftning. Det var egentligen det strandnära läget och utsikten över Öresund som gjorde att vi ens bemödade oss med att titta på huset. Men när vi kom hit föll vi pladask för det atriumliknande huset byggt 1969. Invändigt möttes vi av tunga sammetstapeter och brun träpanel. Fulla i skratt konstaterade vi att inredningen var som hämtad från våra egna barndomshem.

Men husets planlösning var precis som vi ville ha det. De stora fönsterpartierna gav ett underbart ljus i hela huset. Det fanns möjlighet att öppna upp fönstren till den atriumliknande trädgården som gjorde att gränsen mellan inne och ute nästan suddades ut.

Vi letade helt enkelt efter något att pyssla med och ville gärna sätta vår personliga prägel på huset. Och det gjorde vi. Vi renoverade i olika etapper. Efter tre intensiva veckor var vi klara med första etappen och det var dags för oss att flytta in. Thomas som hade valt att lägga all sin tid på huset planerade arbetet in i minsta detalj. Han valde hantverkare med omsorg och såg till att allt material verkligen var på plats i tid. En förutsättning för att det inte skulle dra ut på tiden allt för mycket.

Den låga takhöjden och det faktum att vi ville ha möbler i färg gjorde att vi valde vitt som grundfärg på alla väggar. En del av trägolvet i bottenvåningen blev faktiskt också vitmålat. Ett litet experiment som blev så lyckat att vi behöll det.

I en öppen planlösning är det ett bra val att välja vitt. Annars älskar jag att experimentera med färger. Och i barnens rum uppskattas glada och starka färgaccenter.

Ombyggnaden av entrén och vår kombinerade hall och vardagsrum planerade Thomas nästan innan vi hade köpt huset. Så här i efterhand är det faktiskt den delen av huset som vi är mest stolta över. Här kan vi duka långbord för upp till 30 personer när vi har fest.

Vi byggde samman huvudbyggnaden med garaget som vi helt enkelt inte hade något behov av. Vad vi däremot behövde var mer plats att leva på och praktiska ytor som tvättstuga och förvaring. Vi är en stor familj och det kräver bra planering av praktiska ytor. Och det går att lösa estetiskt!

Jag använder förvaringsboxar och hyllor, för jag sparar på allt mellan himmel och jord. Jag har så svårt att skiljas från saker som jag har en relation till. Vi har till exempel mycket ärvda möbler och porslin från Thomas släkt i Karlshamn. Unika saker, alla med sina egna små historier.

Att fynda på loppis är något av det roligaste jag vet och jag blandar gärna möbler från olika tider för jag gillar kontraster. Basen är trots allt några utvalda föremål som Bruno Mathssons superellips och några av Josef Franks underbara tyger.

Jag flyttar också ofta om lampor, vaser och andra vackra saker för att få variation på blickfånget.

Av Cecilia Grender