Jimmie Åkesson om Zlatan Ibrahimovic i norska Aftenposten i torsdags:
- Den svenska modellen bygger på samförstånd och på att man ställer upp för varandra. Zlatans spelstil hänger självklart ihop med hans bakgrund. Han är inte någon typiskt svensk spelare, varken på eller utanför banan.
Intervjun i den norska dagstidningen förtäljer inte vad Åkesson har för teorier om den etniska felkällan hos personligheter som Frank Andersson eller Ingmar Bergman, Gudrun Schyman eller Kristina Lugn. Det blir som vanligt, när verklighetens folk ska skiljas från oäktingarna, lika tossigt som obehagligt.
Men en sak står klar: Jimmie Åkesson och hans parti skiljer på människor och människor. Det är deras affärsidé. SD-gänget må ha låtit håret växa ut och lanserat korsstyngnsanpassade partiprogramsfraser som "en meningsfull ålderdom", "en trygg skola" och "familjen är fosterlandets hjärta" - de är bara intresserade av en sak: att gröpa ur tolerans och liberalism och piska upp förakt och hat mot folk med oönskad "bakgrund".
Det är långt ifrån säkert, men Sverigedemokraterna kan komma över fyraprocentsspärren i valet nästa år. De kan komma in i riksdagen. Frågan är då hur man ska hantera det.
Enligt gårdagens Demoskopundersökning i Expressen tycker en knapp majoritet av svenskarna - 6 av 10 - att det vore fel av de nuvarande riksdagspartierna att samarbeta med SD.
Det är den vägen S, M, C, FP, MP, V och KD måste gå. Om Sverigedemokraterna skulle bli vågmästare i riksdagen måste de politiska blocken sätta grundläggande - inte "svenska" utan universella - värden framför makthänsyn och gängse meningsskiljaktigheter. Man måste hitta former för att samarbeta och ge Sverige styrfart utan att dagtinga med sitt samvete.
Det finns saker som behöver göras redan nu. Alliansen och de rödgröna måste beslutsamt undvika att spela på SD:s villkor.
SD vill exempelvis göra invandringen till en fråga om pengar, om "närande och tärande". Man drar ständigt upp invandringens kostnader. Här gäller det för de andra partierna att inte fastna i lönsamhetsretoriken utan tala om mänsklighet, om anständigheten i att ha en human invandringspolitik, och om att vara så konstruktiv som möjligt i globaliseringens böljande, utmanande tidevarv.
Och, ja, det går alldeles utmärkt att göra det samtidigt som man tar integrationens utmaningar på allvar.
Dessutom är förstås tilltag à la KD:s panikpopulism en veritabel livlina för SD. Sverigedemokraterna är überpopulister. De kommer inte att missa chansen att spela vägg med de etablerade partierna på sin väg mot riksdagen.
Riksdagspartierna måste ge Sverigedemokraterna kalla handen och inte smutsa ner fingrarna.
Så tvätta händerna ofta och använd handsprit.
