Nu bråkas det i LO:s och Socialdemokraternas gemensamma hem. Samboförhållandet präglas inte direkt av ljuva vårkänslor. Socialdemokraterna faller fritt i opinionsmätningarna och skyller allt på Wanja Lundby-Wedin. Det är när relationer krisar som man börjar märka dess destruktiva mönster. Säkerligen frågar sig många sossar nu - är det verkligen värt det här? Det är alltid lockande att förtränga problemen. Att bara minnas det fina. De trevliga, gemensamma valupptakterna. Alla mysiga kramar mellan LO:s och SAP:s ordföranden. Och framför allt alla sköna miljoner som LO bidragit med i valrörelserna.
Men de senaste veckornas händelser bär med sig en insikt som är omöjlig att slå undan: förhållandet är riskfyllt. Socialdemokraterna är fastbundna vid LO. Från den positionen har partiet inte kunnat hantera Wanjaskandalen på något rimligt sätt. Först försökte man tona ner det hela. Men den folkliga vreden vägrade lägga sig. Det hjälpte inte att Socialdemokraterna talade om Lundby-Wedin som vore hon en flyktig bekant. Så lätt kan man inte distansera sig från någon man går till val med och som sitter i partiets verkställande utskott.
Helgens opinionschock fick Socialdemokraterna att ändra strategi. Mona Sahlin krävde i lördags yrvaket att Lundby-Wedin avgår från AMF:s styrelse - vilket hon förstås också gjorde, nu i eftermiddags. Föreställningen kom åtminstone en vecka för sent. Sahlin agerade inte när det framkom att Lundby-Wedin allvarligt hade misskött sitt uppdrag i AMF. Först när det stod klart vilken skada affären hade åsamkat SAP tog Sahlin bladet från munnen. Det är inte direkt förtroendeingivande. Men med Sahlins särskilda relation till LO kunde hon inte göra mycket annat än att krumbukta sig.
Socialdemokraterna hade nog hoppats på att Lundby-Wedin i vanlig ordning skulle bli en god valarbetare i de kommande valen. Det blir hon nog - om hon sitter kvar - men snarare för Alliansen. Nu lär Sahlin fundera på hur hon ska reparera skadan. Det mest trovärdiga vore om hon förespråkade en bodelning mellan LO och SAP. Då slipper partiet kladdas ner av framtida LO-skandaler och vice versa. Det skulle göra båda parter mer pålitliga.
LO:s medlemmar skulle kunna lita på att förbundet alltid sätter deras intressen främst. De många LO-anslutna som röstar borgerligt skulle slippa sponsra Socialdemokraterna. S blir visserligen av med en stor del av kampanjkassan, men slipper samtidigt sin tvångströja. Partiet skulle inte behöva kvotera in LO-ministrar i framtida S-regeringar och kan utforma sin politik efter eget huvud.
Wanjaaffären borde bli slutet på ett förlegat förhållande.
