Det tog inte många sekunder efter att Maud Olofsson aviserat sin avgång förrän spekulationerna om efterträdare var i full gång. Och i lika rask takt utsågs Annie Johansson till den mest sannolika kandidaten. Det är ett parti i akut behov av nytändning som nu söker ledare. Centerpartiet befinner sig långt ifrån opinionssifforna från fornstora dagar. Än värre är att partiet därtill saknar riktiga profilfrågor. C har under allianssamarbetet fokuserat på att vara departementsdugliga, som Anna-Karin Hatt, en av de tre huvudkandidaterna sa. Men få går till valurnan för att rösta på en god byråkrat.
I jakten på ny partiledare har partiet bestämt sig för att ha en så öppen valprocess som möjligt. Det är välkommet. Ingen, Håkan Juholt undantaget, gläds över en sluten korridorsprocess likt det tragikomiska skådespel Socialdemokraterna nyligen bjöd oss på.
Centerkandidaterna ska både ges en hemsida och delta tillsammans i öppna utfrågningar fram tills augusti, då tre ska bli en.
Vikten av ett öppet val var något de tre huvudpersonerna Anna-Karin Hatt, Annie Johansson och Anders W Jonsson var rörande överens om. Men ett nytt ansikte räcker sannolikt inte för att lyfta att Centern. Det behövs även ny politik och tydliga profilfrågor. Men det var inget kandidaterna hade någon större lust att bjuda på under gårdagens presskonferens.
Under den floskulöst presenterade parollen "trygghet, frihet och hållbarhet" ser Annie Johansson partiet lyfta till 20 procent i valet 2022. Anders W Jonssons engagemang i vårdfrågorna kan man inte betvivla, men tiden i rampljuset ägnade han mest åt att prata om gamla partimeriter.
Tuffast ut under pressträffen gick IT- och regionminister Anna-Karin Hatt som talade om såväl sin egen klassresa som om hur det är att växa upp med en psykiskt sjuk pappa. Hatt efterlyste även en samhällsdebatt som inte bara handlar om "jobbskatteavdrag 5.0", och lät stundtals nästan som om hon befann sig i opposition. Men några konkreta politiska förslag levererades inte trots att alla försäkrade att förnyelse står högt på agendan.
Centerpartiet har ett svårt pussel att lägga. Företagarfrågan som partiet tidigare förknippats med är bortslarvad. Efter FRA sneglar integritetstörstande unga snarare åt ett annat grönt parti. Miljöpolitiken, ett fält som borde ligga öppet för Centern inte minst då man besitter ministerposten, är en av alliansregeringens svaga punkter.
Lägg där till att partiet självmant har antagit utmaningen att blidka både väljare på landsbyggd och Stureplan så börjar uppförsbacken te sig rätt brant.
En ny partiledare är ingen mirakelmedicin mot dåliga opinionssiffror, men det är åtminstone en början på den långa vandringen mot förnyelse. Att det åter blir en kvinnlig partiledare är högst troligt. Att det är Annie Johansson som står på tur inte alls lika självklart. Oavsett kvarstår frågan: vem ska rösta på Centern?
"Få går till valurnan för att rösta på en byråkrat
