I helgen meddelade USA att man kommer att fördubbla styrkan i Afghanistan. Mellan 20000 och 30000 ytterligare soldater ska vara på plats före sommaren. Det är en både större och snabbare truppförstärkning än någon hade räknat med.
2009 blir året då fokus flyttas från kriget i Irak till Afghanistan och då "The Surge" i det förra landet ska ges en chans att vända utvecklingen också i det senare.
I dagsläget råder ett blodigt dödläge i Afghanistan. Ahmed Rashid - en av världens mest respekterade Afghanistankännare - har uttryckt det som att Nato och den afghanska regeringen inte kan vinna kriget, men det kan inte heller talibanerna.
Mot den bakgrunden är truppförstärkningen välkommen. Men man ska inte göra sig några illusioner om att det finns en militär lösning på kriget. Det behövs en mycket mer allsidig strategi, som vilar minst lika tungt på andra ben - ett regionalt angreppssätt på konflikten, återuppbyggnad, påtryckningar på presidenten Karzai, kamp mot korruptionen och dialog med förhandlingsvilliga delar av talibanrörelsen.
Signalerna från Obamalägret tyder på att man har insett just detta. Afghanistan kommer aldrig att kunna bli fredligt så länge Pakistan fungerar som en fristad och rekryteringsbas åt talibanrörelsen. Inte heller går kriget att vinna så länge regeringen i Kabul inte levererar service och skydd åt sitt folk.
Även den svenska Afghanistanpolitiken genomgår just nu en omvandling. Biståndet växer kraftigt och ska börja delas ut också i den svenskövervakade zonen i norr. En ambassad har till slut kommit på plats i Kabul och i förra veckan röstade den svenska riksdagen ja till en försiktig truppförstärkning av den svenska insatsen i Mazir-i-Sharif.
Men det är ett uppvaknande som har kommit sent, och stora brister kvarstår när det gäller soldaternas säkerhet. Fortfarande finns det ingen räddningshelikopter på plats, trots att detta är centralt med tanke på storleken på den svenska zonen och den katastrofala infrastrukturen. Såväl norrmän som danskar har egna räddningshelikoptrar, men de svenska soldaterna får vänta till tidigast 2010 innan denna livlina når också dem.
Bristen på bepansrade fordon är ett annat stort problem. Efter den senaste tidens eldöverfall kom besked om att Stridsfordon 90 skulle skickas till Afghanistan. Men som vanligt bromsar och konstrar försvarsmakten efter bästa förmåga. Nu heter det att man ser över olika alternativ, och om man bestämmer sig för att sända ner fordonen med besättningar som kan köra dem blir det tidigast i maj.
USA planerar alltså att fördubbla sin styrka till i maj i nästa år. Det svenska försvaret kommer - i bästa fall - att hinna skicka några stridsfordon.
Det är bedrövligt att Sveriges viktigaste och farligaste utlandsuppdrag missköts på detta sätt år efter år.
