EU:s farligaste man heter Nicolas Sarkozy. Den franske presidenten hotar både i ord och i handling sammanhållningen inom EU. Konflikten mellan nya och gamla medlemsländer skärps.
En sämre fungerande inre marknad riskerar Europas framtida konkurrenskraft och ekonomiska välstånd. Vi blir alla något fattigare på grund av att franska jobb ständigt är viktigare att "rädda" än andra nationers.
Sarkozys gigantiska stödpaket till den franska bilindustrin, och uttalanden om att de franska bilföretagen ska stänga sina bilfabriker i länder som Tjeckien och flytta jobben tillbaka till Frankrike, har retat upp EU:s nuvarande ordförandeland Tjeckien. Samt andra av de nya medlemsländerna i Öst- och Centraleuropa.
Och fransk protektionism är ett av skälen till varför Tjeckiens premiärminister Mirek Topolánek hade kallat till ett extra EU-toppmöte i Bryssel i går. Nu kom det som väntat inget konkret från mötet då dess status var "informellt" och var en diplomatisk och politisk förövning inför det riktiga toppmötet om tre veckor.
Enligt gammal EU-tradition visade så EU-ledarna en gemensam fasad om enighet efter mötet. Men konflikten lever kvar. Inte minst på grund av att EU-kommissionen nu godkänt Sarkozys nödlån på motsvarande 60 miljarder kronor. Kommissionen säger sig nämligen ha fått garantier för att nödlånen inte ska strida mot den inre marknaden.
Vilket lånen naturligtvis ändå gör när stora, rika, EU-länder kan stödja sin industri som exempelvis ett ruinerat Lettland aldrig ens skulle kunna drömma om.
Som markering var EU-toppmötet ändå en viktig åtgärd från ordförandelandet Tjeckien: Frankrike och andra stora EU-länder ska inte kunna bete sig hursomhelst och nu gäller det att stå upp för EU:s inre marknad.
För Fredrik Reinfeldt var mötet också en speciell förövning; om några månader, första juli, tar han och Sverige över EU-ordförandeskapet. Oavsett de högtidliga prioriteringar Sverige säger sig vilja ha under ordförandeskapet kommer statsstödsproblematiken sätta Reinfeldts ledarskap på hårda prov.
Varje EU-land har sin "Saab-fabrik" i någon näringsgren. Där jobb hotas och måste räddas och där fack och opposition kräver att landets regering ska agera i landets intresse. Ibland solklart inom EU-regelverket för statsstöd, men många gånger helt utanför.
Sverige har som en liten ekonomi och litet EU-land även ett egenintresse i att agera för EU:s gemensamma bästa.
Vi tjänar på en stark EU-kommission som kan hålla EU-elefanterna Sarkozy, Brown och Merkel på mattan. Vi har helt enkelt inte en ekonomisk chans att hänga med i den statliga subventionscirkus som nu påbörjats om den också tillåts eskalera. Vi ska inte delta i någon statsfinansiell kapplöpning mot avgrunden.
Och vad gör Sarkozy när Renault-direktörerna, enligt amerikansk GM-modell, snart återkommer och kräver fler miljarder?
Det är synd om de franska skattebetalarna.
