Det var i måndags som republikanen Todd Akin, kandidat till en av delstaten Missouris platser i senaten, hävdade att "riktiga våldtäkter" inte leder till graviditet.
Han insinuerade att gravida våldtäktsoffer i själva verket är lösaktiga lögnare. Allt för att motivera varför han tycker att alla aborter ska förbjudas, inklusive dem som sker efter våldtäkt.
Uttalandet har blivit en plåga för Mitt Romneys presidentkampanj. Det republikanska etablissemanget gör allt för att få Akin att avsluta sin kandidatur. Men han vägrar, trots att vicepresidentkandidaten Paul Ryan har ringt och bönat och bett. Det är just Ryan som gör situationen riktigt besvärlig för Romney.
Vicepresidentkandidaten delar nämligen Akins extrema abortmotstånd. Han har till och med samarbetat med honom om ett lagförslag som inskränkte våldtäktsdefinitionen för att ge färre våldtäktsoffer tillgång till abort.
Ryans abortinställning är gångbar när det gäller att få konservativa kärnväljare att engagera sig i valkampanjen. Men som valfråga är den en katastrof. De amerikaner som vill förneka våldtäkts- och incestoffer abort utgör nämligen en liten minoritet.
Det är bra att de amerikanska väljarna påminns om den kvinnofientlighet som frodas bland ledande republikaner. Men det finns fler anledningar till att Mitt Romney bör hållas borta från Vita huset.
Det för omvärlden mest alarmerande är hans utrikespolitik som främst för tankarna till George W Bush; det märks att Romney har anlitat flera av hans gamla rådgivare.
Romney har försäkrat att han skulle stödja en israelisk militär attack mot Iran, något som skulle riskera att sätta hela Mellanöstern i brand. Under samma Israelbesök då löftet yttrades förklarade han även, i strid mot decennier av amerikansk utrikespolitik, att det delvis ockuperade Jerusalem är Israels huvudstad och den självklara platsen för USA:s ambassad i landet. I övrigt går hans Mellanösternpolitik mest ut på att kröka rygg för Israels hökar. Han har till exempel sagt att frågan om de svällande, illegala bosättningarna enbart bör "diskuteras privat".
Den enda delvis förmildrande omständigheten som finns vad gäller Romneys och Ryans kampanj handlar om synen på ekonomin. Det är bra att åtminstone vicepresidentkandidaten, till skillnad från Obama, vågar tala klarspråk om USA:s gigantiska budgetunderskott och de svarta hål som måste täppas igen.
Problemet är att hans ekonomiska plan är kraftigt underfinansierad. Hans besparingar är inte ordentligt specificerade, till skillnad från de föreslagna skattesänkningarna. Med tanke på hur svårt det brukar vara att få igenom besparingar i kongressen bäddar det för en ekonomisk politik á la George W Bush, med sänkta skatter och ökade utgifter.
Obama har varit en långtifrån perfekt president. Men alternativet i höstens val är betydligt värre.
