Man kan anta att Thomas Bodström, där borta i Massaschusetts, gläds åt att han fortfarande pekas ut som en möjlig efterträdare till Mona Sahlin.
På sin blogg "Bodströmsamhället" poserar han för närvarande glatt med ett dussin pumpor.
Det var med en dos av självironi han döpte sin blogg. Som justitieminister drev Bodström igenom en rad lagar som stärkte övervakningssamhället och var även drivande i EU om att införa det kontroversiella datalagringsdirektivet.
Bodström måste mitt bland sina pumpor småle åt att Beatrice Ask nu tvingas presentera en svensk version av hans EU-baby.
Sverige har bannats av EU-domstolen för att vi inte infört direktivet i tid. Den politiska förklaringen stavas FRA: regeringen Reinfeldt orkade inte med ytterligare en infekterad integritetsfajt och lät därför begrava frågan till efter valet.
Det är välkommet - och knappast oväntat - att Beatrice Ask väljer att lägga sig på miniminivån i direktivet. Operatörerna ska inte behöva lagra trafikdata längre än sex månader.
Man kan beklaga utvecklingen mot detta övervakningssamhälle. Samtidigt är det ofrånkomligt att polisen med hjälp av den här sortens uppgifter kan lösa allvarliga brott. Det finns alltså skäl för detta tvångsmedel, men det måste noga regleras.

Även om Bodström och EU inte hade varit i farten så hade det bara varit en tidsfråga innan en svensk justitieminister funnit skäl att lagreglera verksamheten. Om just uppgiften att en mobiltelefon använts vid vissa platser kan fälla en möjlig seriemördare med lasersikte så innebär det att lagen fyllt sitt syfte.
Beatrice Ask konstaterar i lagrådsremissen att EU-direktivet innebär att "förutsättningarna" för när uppgifterna får lämnas ut ska fastställas i respektive medlemsstat.
Därför borde vi lämna debatten om detta datalagringsdirektiv och i stället granska just de "förutsättningar" justitieministern vill ha för ett utelämnade. Och här är Ask på väg långt in i Bodströmsamhället.
Justitieministern vill i en kommande lagrådsremiss att det ska bli lättare att få ut uppgifter från exempelvis nätleverantörer. I dag måste brottet ge fängelse, men i framtiden ska det räcka med böter. I klartext innebär det att även småbrottslingars lagrade trafikdata ska kunna lämnas ut.

Om storebror ska övervaka fildelare i pojkrummet har proportionalitetsprincipen när det gäller tvångsmedel totalt övergivits. Eller ska snattare också telefonavlyssnas?
Argumentet om att personers integritet kränks på nätet med sexbilder och att deras integritetsskada är större än den misstänktes integritetsskydd kan låta bestickande. Men för just den här typen av bötesbelagda brott går det faktiskt att specialsy en lagstiftning. Nu öppnas i stället en ocean av möjligheter för polisen att få ut känsliga data för att komma åt småbrott. Bodström är säkert nöjd.