"Vi har varje år 3 000 personer som onödigtvis dödas inom vården. Vi har 100 000 personer som onödigtvis skadas inom vården" sade socialminister Göran Hägglund till Ekot i går.
Kanske. Det är svårt att reda ut. I socialdepartementets lagrådsremiss, "Patientsäkerhet och tillsyn", är formuleringen mindre tvärsäker: "det kan vara upp till 100 000 patienter...".
100 000 - det skulle innebära att 8,6 procent av alla patienter som vårdas på sjukhus får någon sorts skada.
Är det mycket? Ja, i personligt lidande. Men jämförbara länder, som Danmark, Storbritannien och USA, ligger runt 10 procent. Sverige är alltså inte särskilt skadedrabbat.
Naturligtvis är det önskvärt att minska vårdskadorna. Men det är lättare sagt än gjort och det är lätt att skjuta sig i foten.
Regeringen vill bland annat göra det lättare för patienter att få sina klagomål utredda. I dag måste anmälaren kunna peka ut den som felat. I framtiden ska det räcka med en skadeanmälan, sedan får socialstyrelsen sköta utredandet "förutsättningslöst". En patienthandbok med anmälningstips ska också ges ut.
Syftet, understryker Göran Hägglund, är inte primärt att hitta felande personal, utan att upptäcka systemfel som orsakar skador.
Det är utmärkt med mer patientmakt. Men inte helt oproblematiskt. Om det blir för lätt att anmäla kan socialstyrelsen och vården i värsta fall drunkna i klagomål och utredningar.
Regeringen vill också skärpa disciplinpåföljderna. Personal som har tabbat sig ska kunna dömas till en treårig "prövotid" med övervakning. Om man inte bättrar sig, ryker legitimationen. Ett anmärkningsregister ska också upprättas så att inte oskickliga läkare kan turnera mellan arbetsgivare, oupptäckta.
Detta är välkommet, liksom den nya möjligheten att straffa vårdgivare för fel som formellt har begåtts av personalen, men som beror på systemfel.
Samtidigt är det värt att nämna risken för att ett ökat strafftänkande kan leda till att vårdpersonal och vårdgivare mörkar misstag i högre grad. Sådant främjar knappast patientsäkerheten.
Mest tveksamt är det dock att regeringen vill tillåta socialstyrelsen att hämta information från belastningsregistret innan yrkeslegitimationer utfärdas. Exakt vilka brott socialstyrelsen ska få hämta uppgifter om är inte bestämt än. Men här krävs återhållsamhet.
Mord, liksom grova vålds- och sexbrott, kan rimligen vara grund för nekad legitimation. Men där någonstans bör gränsen dras. Tendensen bland politiker i dag att flirta med verklighetens trygghetstörstande väljarkår genom att "etiskt rensa" olika yrkeskårer, är obehaglig. Principen att människor som har sonat sina brott ska kunna leva fria, produktiva liv får inte urholkas. Och medborgarnas integritet i arbetslivet måste värnas.
Det handlar om proportioner. Enligt Hägglund är det ju "undvikbara vårdskador" som ska minimeras med hjälp av de nya reglerna. Men hur många vårdskador uppkommer på grund av att personalen har en prick i straffregistret?
