Varje år dödas ett antal vargar illegalt i Sverige. Boende i Rialaområdet utanför Norrtälje vill förhindra att detta öde drabbar det fåtal vargar som etablerat sig där. De patrullerar skogarna för att störa eventuell tjuvjakt och leta tecken på olagligheter. Verksamheten har väckt stor vrede hos vargmotståndare och särskilt uppretade är de på att poliser deltar i den. Roslagspolisen har tagit vara på klagomålen och låtit jurister utreda om poliserna kan anses jäviga. Slutsatsen var, naturligtvis, att ingenting hindrar poliser från att arbeta för att upprätthålla lagen även på fritiden. Självklart har poliser rätt att vara "jäviga" till förmån för gällande lagstiftning och att roslagspolisen överhuvudtaget tittade närmare på den frågan säger mycket om hur rädslan för vargmotståndare sätter förnuft ur spel.

Ett annat exempel på vargfrågans urartning är meddelandet från Naturvårdsverket häromdagen om att djurparker som bistår naturen med valpar för att stärka vargstammens genetik ska kunna göra det under full anonymitet. Obehagliga påtryckningar har fått flera tidigare positiva djurparker att tveka. En stor majoritet av folket vill, även i de mest vargtäta länen, ha en livskraftig vargstam i Sverige och det kräver genetisk förbättring. Det vore oacceptabelt att låta en liten aggressiv minoritet förhindra den politik som riksdagen, med starkt folkligt stöd, har beslutat om.

Regeringens införande av en begränsad vargjakt, detta år omgjord till skyddsjakt, har debatterats intensivt. Men det är inaveln som är den stora ödesfrågan. Att placera ut vilda vargvalpar är väl värt att prova. Det som verkligen kan göra skillnad är emellertid friska vargars naturliga inflyttning till Sverige österifrån. Och den sätter renbetet stopp för.

Rennäringen är det som tydligast står i vägen för ambitionen om en livskraftig vargstam. Enligt rovdjurspropositionen ska hela renbetesområdet, alltså halva Sverige, i princip vara fritt från varg. Det gör förstås trycket betydligt högre i den del av Sverige där vargen tillåts men framför allt innebär det att invandringen av varg uteblir. Förre miljöministern Andreas Carlgrens vision om en "vargkorridor" genom norra Sverige var givetvis absurd. Vargarna som tar sig in i norra Sverige brukar stanna där. Alla de pengar som lagts på att tre gånger flytta en genetiskt värdefull vargtik från det område i Jämtland dit hon ständigt återvänder visar hur ohållbar idén om ett vargfritt Norrland är. Det finns goda skäl att höja rovdjursersättningen till samebyarna. Men vargen borde de få lära sig att leva med. Argumentet att rovdjuren måste hållas undan för att skydda den samiska kulturen håller inte. Historiskt sett har ju vargar och björnar alltid funnits i renarnas närhet. Samerna ska självklart ha rätt skydda sitt boskap men dess vetorätt över rovdjurspolitiken borde dras in.