Finansfirma Borgs & Odells bankakut öppnar 28 oktober om allt går som planerat. Först ska propositionen snabbehandlas av riksdagen.
Förhoppningsvis ska inga svenska banker tvingas uppsöka akuten på riktigt, utan bara söka stormskydd under den statliga garantin.
Huvuddragen i det svenska bankpaketet har varit kända då de bygger på EU:s krisuppgörelse. Svenska bolånekunder har skäl att sända en tacksamhetens tanke till just Gordon Brown och EU.
För stunden fyller nu löftet om en snar svensk bankakut ett preventivt syfte. Som en kartong valium för marknaden.
Anders Borg är förstås noga med att betona att notan inte ska landa hos skattebetalarna. Om detta till fullo stämmer vet vi först i framtiden.
En stabilitetsfond ska byggas upp, motsvarande dagens fond som hanterar insättningsgarantin, och bankerna ska betala en särskild insättningsavgift. Då få saker är gratis här i livet kommer naturligtvis Sveriges alla bankkunder få vara med och bidra till denna försäkringsavgift.
Anders Borg griper också in med ett garantiprogram med ett tak på hela 1500 miljarder kronor. Riksgälden blir därmed även en bank för privata bankers lån med längre löptider.
Och skulle de krisa rejält öppnar bankakuten och pumpar in kapital i utbyte mot aktier i den aktuella banken.
Sammantaget framstår bankpaketet som mycket klokt och väl balanserat mellan alla olika intressen.
Det finns dock skäl att ifrågasätta ett par punkter:
Den ena punkten är att garantisökande banker faktiskt ska kunna ägna sig åt aktieutdelning. Mats Odell motiverar detta med att annars skulle ingen våga gå in med privat kapital i banksektorn.
Men en bank med staten i ryggen är väl en säker placering? Har den danska regeringen gjort fel som fryser utdelningarna? Dessutom framgår det i "utkastet" till den lagrådsremiss Odell faktiskt skrivit under att staten "i vissa fall" kan kräva just utdelningsbegränsningar.
Lagförslaget präglas av den här sortens nödutgångar. Om det finns "synnerliga skäl" ska staten, dvs skattebetalarna inte få något betalt. Vi kommer aldrig få höra Anders Borg ge ett exempel på ett sådant synnerligt skäl eftersom bankerna då skulle sno affärsidén.
Den andra punkten gäller regeln om stopp för bankledningens bonussystem. Själva stoppet är självklart. Men statens egen bank, riksbanken, borde vara ett föredöme.
Riksbanken har sitt eget belöningssystem i form av ränterabatter på personallån som två av riksbankscheferna utnyttjar. Enligt DN betalar Lars Nyberg 1,25 procent i bunden ränta på sitt bostadslån, medan Irma Rosenberg betalar 3,25 procent.
Lars Nyberg tjänar i dag 150000 kronor i månaden och Irma Rosenberg har 161500 kronor.
Tala om felaktiga "incitamentsstrukturer": ju högre skulder riksbanksdirektörerna har desto mer pengar i räntesubvention. Här talar vi om anställda som dessutom sitter på unik räntepolitisk insiderkunskap.
Den moderate ordföranden i riksbanksfullmäktige Johan Gernandt tycker fantastiskt nog att systemet är helt i sin ordning. Kan verkligen vice ordförande Leif Pagrotsky (s) vara av samma åsikt?
