Det finns företeelser med så avskräckande benämning att de bara därför borde stoppas. Smaka på den här - finansmarknads- transaktionsskatt.
Tyskland och Frankrike vill införa en sådan skatt, lika över hela världen. Tanken är att denna skatt, på någon promille av priset vid en finansiell affär, ska få aktörerna att dra ner tempo och risknivå.
Det kan hända att en eller annan pensionär som dagligen aktiehandlar hemma vid datorn skulle ändra sitt beteende. Men småhandlare har ringa inverkan på världsmarknaden. Och de stora aktörerna vältrar alltid över kostnaden på slutkunderna.
För banksparare betyder det lägre ränta, för en lånekund högre ränta, för oss som varande eller blivande pensionärer lägre utbetalningar från våra försäkringar.
Det är alltså inte finansmatadorer och bankdirektörer som drabbas av skatten, utan varje människa som deltar i den moderna ekonomin.

Om de hopsamlade pengarna går till något gott, kan inte en ineffektiv skatt vara okej då? Nej. Ineffektiva skatter är alltid fel. Dessutom har omsättningsskatten - från ekonomen James Tobins första idé om en skatt på valutahandel till alla senare varianter - aldrig motiverats med att utgiftsändamålet.
Huvudsaken har varit tron att bara spekulanter drabbas och inte vanligt folk. Vad pengarna skulle användas till har varit sekundärt; ibland har man talat om bistånd till tredje världen, ibland om klimatåtgärder. Nu vädrar man fonder för att stabilisera euron och banksystemen.
När regeringscheferna i EU möttes i torsdags fick Tyskland och Frankrike inte fullt mandat att driva kravet om en global - nu tar vi det igen - finansmarknadstransaktionsskatt vid G20-mötet i Toronto 26- 27 juni.
Fredrik Reinfeldt och den nye konservative brittiske premiärministern David Cameron såg till att kravet förvandlades till en luddig begäran om att ett förslag bör utvecklas och utforskas.
Den dimmiga skrivningen är inte till för G20, som aldrig accepterar skatten. Den är till för europeisk konsumtion, som en spärr när entusiastiska federalister som Luxemburgs Jean Claude Juncker vill införa skatten inom EU och skicka pengarna till Bryssel.
Aktörerna på finansmarknaderna ska inte ges fria händer. Marknaden måste vara reglerad och finansinspektionerna i olika länder bli vassare.

Men den nuvarande ekonomiska krisen i Europa är inte orsakad av valutahandlare, derivattrollare och bankdirektörer. Den beror på att nästan alla länder i EU struntat i att hålla sig till de budgetregler som finns. Det problemet löses inte av en finansskatt.
Vid EU-toppmötet sa ledarna att man måste få till ett sanktionssystem mot budgetslarvare. Det är önskvärt. Frågan är hur tuffa förslagen blir när syndare och hushållare ska enas om konkreta åtgärder.
Måtte tjänstemännen lägga all kraft på att få fram regler och rutiner som motverkar statistik- och bokföringsfusk och inte en minut åt meningslöst utredande av - nu för sista gången - en finansmarknadstransaktionsskatt.