Glaset kan ses som både halvfullt och halvtomt i Irak inför parlamentsvalet i dag. Den optimistiske kan peka på att vardagen har återvänt till Bagdads gator. Folk vågar numera sätta sig i en taxibil utan att frukta att det ska bli deras sista färd eller rentav ta en kvällspromenad.
År 2007, då Irak stod på randen till ett fullskaligt inbördeskrig, var dödstalet uppe i 27599 människor, enligt Iraqi Body Count. Förra året var motsvarande siffra 4644.
Iraks sunnimuslimer har gjort det strategiska valet att lägga ner vapnen och i stället slåss via röstsedeln för sin beskärda del av makten. Ledande sunniklaner fick nog av al-Qaidas extremism och valde att i stället göra gemensam sak med den forna fienden, USA.
Förra gången Irak höll demokratiska val bojkottades det av sunnimuslimerna. Den här gången deltar man fullt ut, trots att hundratals kandidater har bannlysts från valet med motiveringen att de tillhört Saddam Husseins gamla Baathparti.
Irak har också slutit smarta avtal med världens ledande oljebolag såsom BP, Royal Dutch Shell och Exxon Mobil. Genom att spela ut bolagen mot varandra lär man ha pressat vinstmarginalerna så mycket att upp till 95 procent av intäkterna kommer att tillfalla den irakiska staten.
Vill det sig väl skulle Irak alltså kunna gå en förhållandevis ljus framtid till mötes, där shiamuslimer, sunniter och kurder hittar ett sätt att dela såväl makten som oljeinkomsterna mellan sig. Irak lär aldrig bli den mönsterdemokrati som George W Bush en gång drömde om, men skulle i bästa fall kunna bli en hjälpligt fungerande stat.
Mot detta talar att de sekteristiska spänningarna fortfarande är starka. Självmordsattentaten fortsätter att pröva sammanhållningen och om sunnimuslimerna uppfattar att de blir uteslutna från makten efter valet finns risken att de griper till vapen igen. En annan explosiv front är den mellan kurder och araber i norra Irak. Det finns fortfarande ingen enighet kring var gränsen för de kurdiska områdena ska gå och hur det svarta guldet ska delas.
I detta läge börjar USA dra hem sina trupper. Styrkan ska successivt minskas till 50000 soldater i år och sedan dras tillbaka helt nästa år.
Med så stora och avgörande skeenden på gång är det inte konstigt att profetiorna för Iraks framtid pekar åt helt olika håll.
USA gör rätt som steg för steg drar sig tillbaka och lämnar över säkerhetsansvaret till irakierna. Men med tanke på den sköra situationen måste man ha beredskap för att ändra planerna om läget så kräver. USA är skyldigt irakierna en ansvarsfull reträtt som får ta den tid som krävs.
Det är för tidigt att blåsa faran över för Irak.
