Anhöriga till Kooros Effatian och Trez West Persson kanske kan andas lite lättare i dag, även som sorgen och saknaden förblir densamma. I går befanns Peter Mangs skyldig till mord på dem båda av Malmö tingsrätt. Om domen överklagas får förstås framtiden visa.
För dem som sörjer Firas al-Shariah, 23-åringen som sköts i huvudet vid sin lägenhetsdörr, innebar gårdagen inget avslut alls. Mangs friades. Det måste kännas outsägligt tomt.
Sammanlagt fälls Peter Mangs på 13 punkter och frias på sju. Men oavsett skuldfrågan i de olika fallen: Malmö är inte längre en stad där människor med icke-nordiskt utseende behöver vara livrädda för att röra sig på öppna platser - till och med rädda att röra sig i sitt eget hem, eftersom någon där ute skjuter genom människors fönster.
Peter Mangs höll en stad i skräck, han mördade och försökte mörda många fler. Men hans intryck på den svenska allmänheten tycks inte ha varit särskilt starkt. Människor kastar sig inte över tidningar som skriver om Mangs, klickar inte intensivt efter artiklar på nätet. Vad beror det på? Att Mangs inte vårdade sitt varumärke? Inte skrev manifest eller gjorde Youtube-filmer, inte stylade sitt utseende eller skrev in sig i någon superhjältefantasi?
Nej, det är knappast skälet.
Naturligtvis hamnade fallet Mangs i skuggan av Anders Behring Breiviks exempellösa massaker. Att staden var Malmö och inte Stockholm spelar kanske också en viss roll. Men helt säkert finns det också en etnisk aspekt.
Rasister bryr sig knappast om att det skjuts på invandrare - de är mindre värda, per definition, och borde inte vara här. Den Sverigedemokraterna närstående sajten Avpixlat, som annars är helt fixerad vid brottlighet, är djupt ointresserad av Peter Mangs.
För majoriteten, vanliga, anständiga människor, kan brist på igenkänning förklara det relativa ointresset? "Ja, det som hände i Malmö var hemskt och galet, men inget som fick mig att frukta för mitt eller de minas liv och lycka."
Sommaren 2010, när tidningarna hade börjat skriva om en ny "lasermannen", meddelade Malmöpolisen att "någon form av fara för gemene man ser vi inte. Annat än om man kommer i vägen."
"Gemene man" behövde liksom aldrig oroa sig för att komma i vägen.
Men en svensk man mördade eller försökte mörda människor som han uppfattade som invandrare. Oavsett hans psykiska hälsa, handlade han inte i ett vakuum, utan i ett land där SD var på väg in i riksdagen och där konspirationsteorier och rasism rasade i rummen på nätet.
Fallet Mangs är inte avslutat, det leder till följdfrågor: Varför hände det just i Malmö?
Hur påverkar näthatet vårt samhälle? Vad kan en enskild människa göra för att skingra främlingsfientliga stämningar? Har invandrares svårigheter att få jobb något samband med att "gemene man" inte var helt engagerad i prickskyttet mot Främlingar?
Vad betyder Peter Mangs?
