Carl Bildt lobbade
åt turkiska generaler och förteg i sin roll som internationell opinionsbildare och före detta svensk statsminister de stora hoten mot turkisk stabilitet. Just det, de hoten kommer till inte liten del från samma herrar generaler.
Carl Bildt lobbade åt den amerikanska krigsindustrin och propagerade i sin roll som internationell opinionsbildare för ett potentiellt lukrativt Irakkrig. Just det, lukrativt för den amerikanska militärindustrin.
Bildts egna intressen består i det första fallet av 1,8 miljoner i fonder med nära anknytning till den turkiska militären, i det andra av 11,5 miljoner i optioner i Legg Mason, storägare i amerikansk vapenindustri.
Det börjar bli lite för mycket blodspengar i en svensk utrikesministers plånbok.
Lite för mycket lögner
och undanflykter också. Det är fyra månader sedan Bildt gick rakt från oljeindustrin in i den svenska regeringen, och hans tid i Arvfurstens palats rymmer fler osanningar och smutsiga skandaler än någon annan ministers i modern tid.
Ändå biter det inte. Inte hittills i alla fall. Statsminister Fredrik Reinfeldt tiger om sin utrikesministers skumraskaffärer eller säger att kritiken handlar om avundsjuka.
Så lätt förminskas allvarliga synpunkter om att Sverige och moderaterna svängt i synen på folkmordet i Darfur och i uppfattningen om den obehagliga utvecklingen i Ryssland till bjäbb om att det är fult att tjäna pengar.
Bildt själv verkar å andra sidan också vilja spela ner sin ansenliga förmögenhet. I en intervju med Cecilia Hagen för några veckor sedan hävdade han att huvuddelen av hans pengar är bundna i en bostadsrätt. Nog för att bostadspriserna skenat, men bor Bildt verkligen i en lägenhet för mer än 20 miljoner? Ungefär så mycket har nämligen bara hans innehav i rysk gas, afrikansk olja, turkiska militärpensioner och amerikanska vapen varit värt.
Förmodligen inte.
Med överklassens sanna privilegium utgår han från att hans halvsanningar och lögner räcker, att det är han som bestämmer vad som är relevant.
Med en axelryckning och ett avmätt leende glider han förbi misstankarna om att han kanske inte vill kalla ett folkmord för ett folkmord för att han personligen skulle riskera att förlora på det.
Carl Bildt har själv sagt att en av hans förebilder är förre amerikanske utrikesministern, tillika storlobbyisten och - enligt många bedömare - krigsförbrytaren Henry Kissinger.
Då är det kanske inte så konstigt att han i sina investeringar varit så sällsynt skrupelfri.
Man kan inte kräva av alla affärsmän att de ska ha oklanderlig moral. Inte av alla politiker heller. Men vill vi i Sverige verkligen ha en utrikesminister som gång på gång visar sig ha de underligaste sängkamrater? Som gång på gång ljuger om det? Som gång på gång visar sig blanda ihop sina värderingar med sina investeringar och tycks låta de senare bestämma.
Svensk utrikespolitik är faktiskt värd mer än så. Bildt bör återgå till att sälja sig dyrt på den internationella marknaden.
