Det går uselt för Socialdemokraterna i storstäderna. Uslare än tidigare, till och med, enligt en ny, hemlig undersökning som Socialdemokraterna låtit göra och som TT har nosat upp.
Moderaterna har inte bara greppet om huvudstaden; nu har man tagit Göteborg och Malmö, också.
Den här tendensen känner S-toppen förstås till och Mona Sahlins krav på omgörning och förnyelse har vädjat till partiets rädsla för att förlora valet på boulevarderna och lattehaken.
Har Sahlin lyckats med sin "gentrifiering" av socialdemokratin?
Ja, i mångt och mycket. Kongressombuden lade band på sina vänsterreflexer. Partistyrelsens pragmatism segrade.
Det var bara retoriken som var flammande röd.
Således talades det med glödande passion om det förkastliga med vinstintressen inom vård-skola-omsorg. Sedan beslutade man att tillåta vinst inom vård-skola-omsorg.
Alliansregeringens skattesänkarpolitik kritiserades - men de genomförda skattesänkningarna blir huvudsakligen kvar. De skattehöjningar som aviseras har udden riktad mot de rikaste.
Alliansens så kallade sorteringsskola kritiseras, men nu vill S ha nationella prov från tredje klass, "uppföljning" är signalordet framför andra, kunskap sätts i centrum och även de elever som har lätt för sig ska få tillräcklig stimulans.
Och hur är det då med jobben, förra valets och, med all sannolikhet, det kommande valets centrala fråga?
S-kongressen kallades ju för Jobbkongressen och Mona Sahlin & Co försöker få det att låta som om geniala idéer och förslag har frammejslats under den gångna veckan. Så är icke fallet. De jobbskapande förslagen är minst sagt suddiga: "kompetenskommission", "kompetensförmedling", "Kraftsam", satsningar på design och "starkare marknadsföring" för att "locka fler stora evenemang till Sverige".
Det är förvisso en förändring att S försöker se världen ur småföretagarnas perspektiv. Men idéerna, vid sidan av "mer trygghet", var låghaltiga. Stödet från småföretagarna, som också har minskat enligt den interna undersökningen, lär knappast tillta dramatiskt.
De borgerliga har stärkt arbetslinjen genom att göra det mer lönsamt att jobba - jobbavdraget - och genom att göra social-försäkringarna mer till omställningsförsäkringar än till alternativ försörjning.
På detta område har S-retoriken varit lika populistisk som spretig. Dels försöker man ta tillbaka begreppet "arbetslinjen", och säger sig prioritera den framför allt annat, dels säger man sig vara vanvettigt upprörd över alliansens samtliga reformer.
I praktiken beslutar kongressen att återställa lite här och där i reformerna, minska kraften lite i alla jobbskapande åtgärder som har vidtagits. Men mandatet är tämligen brett. Och hur politiken till slut blir, är ju upp till den rödgröna koalitionen.
Gick Mona Sahlin stärkt ur kongressen? Ja, hon fick den med sig. Och kanske blev hennes impopularitet bland väljarna en tillgång: Ombuden var sällsamt krismedvetna. Men någon flammande nydanare är hon inte. Det är svårt att veta vad hon står för. Hon gör som sina företrädare: talar rött, handlar pragmatiskt.
