Folkpartiet vill sänka ingångslönerna för att försöka få bukt med ungdomsarbetslösheten. I augusti var 116 000 ungdomar mellan 15-24 år utan jobb. Det är visserligen en minskning jämfört med förra året, men den är på marginalen. Hela 17,3 procent i denna åldersgrupp står utan arbete.
De höga ingångslönerna i Sverige beror på att lönebildningen styrs av kollektivavtal. Det medför att ingångslönerna ofta ligger närmare branschmedianen än i länder där minimilönen regleras i lag. Lönetrappan blir platt; i vissa branscher ligger lägstalönen en knapp tusenlapp under medellönen.
Det här leder till problem för de oerfarna. När arbetsgivarna inte får någon "rabatt" genom att anställa den som är oerfaren och oprövad i stället för den som är meriterad och har bevisat sitt värde, blir den oerfarna naturligtvis mindre attraktiv; han har inga som helst konkurrensfördelar. Dessutom tenderar lågkvalificerade jobb att försvinna när lönetrappan är platt; barnskötare ersätts av förskollärare, sjukvårdsbiträden av undersköterskor. Summa summarum: trösklarna in på arbetsmarknaden, för de oerfarna och på svensk arbetsmarknad oprövade, blir höga som murar.
Det är naturligtvis förödande för ungdomar att börja sitt vuxenliv som arbetslösa. De har korta perspektiv, det kan gå enastående fort att förlora självkänsla och hopp om framtiden. De behöver komma in i arbetslivet, av både ekonomiska och psykosociala skäl. Om de under en övergångsperiod tjänar mindre än de äldre - som med all sannolikhet har större utgifter - så kan de leva med det. Det viktiga är att man vet att lönetrappan rör sig uppåt och att man för varje dag skaffar sig mer av de meriter som behövs för att man ska kunna söka sig vidare på arbetsmarknaden.
Regeringen har försökt få bukt med ungdomsarbetslösheten genom bland annat lärlingsutbildningar. Snart kommer lärlingsprovanställningar. Nu efterlyser alltså Folkpartiet, liksom Centern tidigare, ungdomslöner. Politikerna kan naturligtvis inte besluta om något sådant; det är upp till arbetsmarknadens parter. Och den svenska modellen består, det har de mäktiga Moderaterna slagit fast.
Men utspelen kan ändå fungera rent opinionsbildande och det är viktigt nog. Sänkta ingångslöner, i en eller annan form, är en lösning som knackar på tidens dörr. Finansminister Anders Borg (M) uppmanade tidigare i år kommunpolitikerna att försöka hålla nere ingångslönerna. Och fackförbundet IF Metalls avtalsråd har tangerat tanken på ungdomslöner.
116 000 unga väntar på jobb i dag. Och så finns förstås en annan grupp som också är ny och oprövad på den svenska arbetsmarknaden: invandrade. Arbetsmarknadens parter måste till syvende och sist visa att den svenska modellen fungerar både för dem som har lyckats ta sig in över arbetsmarknadens murar, och för de grupper som står utanför och huttrar.
