Den 13:e juli meddelade trafikverket stolt att punktligheten under juni legat på en fortsatt stabil nivå, trots att det regnat mycket och att månaden inleddes med en nedriven kontaktledning. Tajmingen var inte den bästa - dagen innan hade det varit stora förseningar på grund av fel en omformarstation i Häggvik, norr om Stockholm.
Sen dess har kontaktledningarna rasat. Liksom tågpassagerarna.
Det enda naturliga förseningsskälet var när strömförsörjningen på södra stambanan kraschade. Boven var en stackars fågel, den kom i kontakt med kontaktledningen vilket ledde till en smäll så ledningen brast.
Ovanpå alla fallna ledningar (nu talar vi om de fysiska längs spåren, verksledningen sitter kvar) har det varit datorfel i driftsledningscentralen i Göteborg. Enligt sajten senatag.se ska över en halv miljon tåg - 583 950 - ha försenats på två år. Om det stämmer är det otroligt.
Trafikverket skyller på år av bristande underhåll. "Många av felen är ju relaterade till gamla grejer, sådant som hade fungerat med fräschare utrustning. Och ju äldre anläggning, desto mer komplicerade blir felen. Men ibland är ju också tågen skyldiga till att kontaktledningar rivs ned", förklarade Peter Behrman för TT. Om fem år tror denne trafikverkare att det ska "flyta på bra igen".
Fem år låter som åtminstone två för många. Visst, det är inte enkelt att sköta underhållsarbete när tågen på spåren blir fler. Men det borde kunna gå att lösa smidigare.
Resenärerna kan acceptera att några avgångar på en sträcka tas bort någon månad för att kontaktledningselektriker ska kunna arbeta ostört, hellre det än att bli sittande i ingenstans eller komma fram mycket försenad med buss. Man kan ofta förlänga tågsätten med en vagn till.
Riksdagsmajoriteten, det vill säga oppositionen, tror att kontaktproblemen får sin lösning genom att trafikverket sköter arbetena i egen regi, och har begärt ett förslag om återreglering. Det är näppeligen lösningen.
Den ligger i att trafikverket upphandlar bättre, fortare och mer. Och att man är berett att betala för de högre arbetskostnader som uppstår när jobbet görs när det är färre tåg på banorna, det sammanfaller med OB-tider.
Det är klok politik att investera under en lågkonjunktur. Men de stora projekten - som Västlänken, järnväg under Göteborg för 20 miljarder kronor - har en projekteringstid på sju, åtta år och lika lång byggtid. De pågår i hög- som lågkonjunktur.
Att köpa in underhållsarbeten är en betydligt snabbare process, och också en investering.
Så om trafikverket tror att det finns realistiska möjligheter att korta oflytstiden till tre år om man får större budget av regeringen är det tid att ropa högt nu. I annat fall är det bra att ge beskedet till tågtrafikanterna det raka, men trista beskedet att ni får räkna med fortsatta förseningar i samma omfattning i fem år.
Vad som helst är bättre än dessa ständiga stopp på grund av elavbrott.
