Tommy Hammarström

Växthuslobbyn kväser debatten

Publicerad

SÖDRA FJÄLL, EDA, VÄRMLAND. Gråstarren står mörk på gärdena, spetsig och olycksbådande; allt är blött, klafsigt och träskartat; utan stövlar tar man sig ingen vart.

|KLIMATET|

 

I stället för kvickrotens sega tuvor och timotejens spröda strån har markerna helt tagits över av gråstarrens täta kvastar, en växt som enligt floran är vanlig på våt dy-, ler- och torvjord; sumpskogar, fuktängar, myrar, diken, skogsvägar, stränder.

Jag har verkligen inget emot fuktängar eller myrar, för en gammal fältbiolog och fågelskådare är gråstarren tvärtom ett bud om spännande möten: tranor, beckasiner, spovar, rödbenor.

Fast inte just på mina gärden, i slåttervallarna, i beteshagarna. Detta är något obehagligt nytt, en landskapsomvandling, en förmörkning, som inträffat de senaste fem åren.

Markerna har blivit helt vattenmättade, och geologerna i Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, som för tjugo, trettio år sedan ständigt varnade för lågt grundvatten, konstaterar nu att nivåerna är mycket över det normala, i västra Sverige en och en halv meter över det normala.

Det är inte uttorkade brunnar vi behöver oroa oss för, utan överflödande. Det är inte spruckna jordar som är vårt gissel, utan starrbevuxna lervällingar.

 

Men är detta verkligen självförvållat? Är det växthuseffekten jag klafsar omkring i när jag går ner till den översvämmade stranden?

Jag ställde frågan i min förra krönika (29/10) och visste nog att jag gav mig ut på ett gungfly. Jag refererade till en klimatstrid som utkämpas på Youtube och där skeptikerna är på frammarsch, beväpnade med några tunga argument: havsisens tillväxt i Antarktis; den knappt mätbara temperaturstegringen de senaste femton åren; klimatforskarnas sparvflocksbeteende.

Och sällan har jag fått så många svar. De allra flesta är faktiskt positiva och tackar för att jag överhuvudtaget nämner skeptikernas argument. Man får intrycket av en starkt kväst debatt där alarmisterna håller hårt i sitt problemformuleringsprivilegium.

Men några av de skeptiska är också kritiska och en sak ångrar jag: att jag använde uttrycket klimatförnekare. Det är växthuslobbyns epitet och tanken är förstås att man ska associera till förintelseförnekare och andra mörkbruna krafter.

Då blir det skyttegravskrig av hela debatten, och det gagnar bara de fossila eldningsentusiasterna och möjligen kärnkraftslobbyn.

 

De argaste svaren kom, inte oväntat, från växthusförespråkarna. Mitt inlägg kallas sorgligt och pinsamt, och på en blogg som heter "Uppsalainitiativet - tar klimatvetenskapen på allvar" betecknas min krönika som "Förvillarfloskler i Expressen".

En floskel som förvillat är till exempel mitt antagande att det varit varmare förr, innan koldioxidhalten ökade. Till exempel under tidig medeltid, under romartiden och framförallt under värmetiden på stenåldern.

Till svar får jag ett diagram som visar att det nu är 0,4 grader varmare än under medeltiden. Det stämmer kanske, och det är i så fall ännu ett indicium men inget bevis för att koldioxiden höjer temperaturen.

På hundra år har koldioxidhalten ökat från, grovt sett, 0,3 promille till 0,4 promille. Det är ett oförvillat faktum. Men räcker det för att störta jorden i klimatfördärvet? Det vet vi inte säkert, inte ens FN:s klimatpanel vet säkert - även om tvåtusen klimatforskare är överens om det.

Vad jorden behöver är en sansad, saklig och frimodig debatt, utan hatiska epitet och floskelstämplar.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag