Visst, det riste i träden och några granar föll över lysledningen och vi fick tre timmars strömavbrott - det var allt vi behövde betala.
På annat håll gick det dock värre: Skogsstyrelsen har beräknat att mellan fyra och fem miljoner kubikmeter vräktes omkull av framförallt Dagmar och särskilt i Gästrikland och Hälsingland.
Det är en ansenlig mängd: totalt avverkas drygt nittio miljoner kubik varje år i Sverige och om stormar fäller ytterligare fem miljoner så är vi strax uppe och nafsar på tillväxten. Då faller mer skog än som växer till, och vi får samma akuta läge som efter Gudrun eller Per - stormarna hotar att göra oss urarva.
Aftonbladet hade på tredjedag jul en illustrativ bild av Dagmars härjningar utanför Hassela, en flygbild av en granskog som helt hade mejats ner. Men ser man närmare efter upptäcker man strax att skogen är omgiven av kalhyggen och att alla granarna är av samma ålder.
Det är en ungefär fyrtioårig granplantage som blåst omkull - en industriskog i ett hyggeslandskap och det är inte alldeles oförskyllt eller oväntat.
Kalhyggena fungerar som ett slags acceleratorer för stormarna och en plantage med enbart vindkänsliga granar blir ett lätt offer.

Det är inte så att stormarna blivit fler eller värre, men stormkänsligheten har definitivt ökat och det beror just på industrialiseringen av skogen: sedan 1950-talet, när kalhyggesbruket påbjöds i stor skala, har över sextio procent av skogen kalhuggits och förvandlats till skogsåkrar. Med nuvarande avverkningstakt kommer resten också att vara nedhuggen om tjugo år och då återstår bara de ynka fyra procent riktig skog som är skyddad i reservat.
I stället får vi hålla till godo med granåkrar som blåser omkull, tallåkrar som äts upp av älgarna och så lite björk för miljösamvetets skull.
"Sveriges skogslandskap har omvandlats till ett landskap av biologiskt monotona produktionsskogar. Dessa skogar blir inte riktigt gamla och är mindre variationsrika".
Så skrev några forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i höstas, i en rapport om tillståndet för rödlistade arter i skogen.
Tillståndet är dåligt och blir raskt sämre. Arealen skyddad skog skulle behöva femdubblas för att hejda förlusten av biologisk mångfald, menar forskarna. Men något sådant kommer aldrig att inträffa.

Tendensen är tvärtom att uttagen ökar och om tjugo år finns ingen skog kvar att skydda. Skogsbolagen försvarar sig alltid med att tillväxten är högre än avverkningen och att virkesförrådet aldrig varit större än nu.
Men det är en tillväxt i täta barråkrar och i lövsly på hyggena, en tillväxt som enbart handlar om ved och virke och ingenting om djur och växter, och dessutom en tillväxt som faktiskt snabbt minskat under 2000-talet.
Det behövs bara en liten storm så stöter kurvorna ihop.
I Fjälls hemman dominerar småskogsbruket; fastighetskartan ser ut som ett raster och det har en hämmande effekt på rationaliteten: hyggena blir aldrig stora och variationsrikedomen består.
Därför kan Dagmar och Emil passera utan stort väsen, blandskogen står pall.