Stig föreslog inledningsvis att vi borde fridlysa de vita älgarna helt och hållet. De senaste åren har vi skjutit vita kalvar och sparat de vuxna vita. Men eftersom västra Värmlands vita älgar är en helt unik tillgång, ett världsarv, så borde vi låta dem alla passera. Andra medlemmar uttryckte samma åsikt och mötet beslutade att vi under årets älgjakt inte ska skjuta några vita djur alls.
Stig menade också att jakten på rådjur och bäver borde upphöra. Men att rävjakten måste intensifieras. Vad rådjuren beträffar fick han delvis medhåll. Det var mötets allmänna uppfattning att rådjursstammen just nu är mycket svag, och Evert berättade att Fjällskogens viltvårdsområde för närvarande hyser fler älgar än rådjur, vilket är en historiskt ny situation.
Orsaken är predatorernas uppgång. Framför allt räven som går hårt åt kiden, men förstås också lodjuren som tar de vuxna djuren, ett efter ett. Till detta kommer vargen som just nu hemsöker området och oroar allt vilt och tamt.

På styrelsens förslag beslutade mötet, för första gången i föreningens historia, att försöka begränsa rådjursjakten. Endast unga bockar, så kallade piggbockar, och kid kan skjutas, medan stora, fina bockar med två eller fler taggar, och getter ska lämnas i fred.
En stor bock drar till sig getterna, påpekade Erik, och vill vi ha många rådjur i området gör vi klokt i att avstå troféjakten.
Angående bävrarna fattade mötet inget beslut, men flera deltagare vittnade om artens fortgående härjningar kring vattendragen, och det ansågs inte vara någon risk för stammens hälsa, och för övrigt var det ändå ingen som jagade bäver i hemmanet.
Däremot rävarna: i den frågan var mötet överens om att jakten på sistone varit för dålig, ett par tre rävar under vintern räckte inte långt. Man skulle pyrscha på rävar, föreslog någon: under smygjakten på bockar händer det numera ofta att man stöter på fler rävar än rådjur, vilket illustrerar den uppkomna obalansen.
Det finns helt enkelt alldeles för mycket räv i området. Rävskabbsepidemin har för länge sedan bedarrat och en stark och frisk rävstam rensar nu skogen inte bara rådjurskid utan också på tjäderkycklingar och orrkycklingar - skogsfågelns läge verkar vara ännu dystrare än rådjurens.

Det heter ju att det är ett viltvårdsområde, och det hör till vårdens uppdrag att försöka återställa balansen, det vill säga att hålla predatorerna i schack. Mötet beslutade därför att uppmuntra en intensifierad rävjakt under kommande säsong.
Det finns dock andra predatorer, och både Reine och Erik påpekade att när det gäller de stora rovdjuren, lo, varg och björn, har jaktlaget inget inflytande över skyddsjakten. Den bestäms helt av centralmakten, det vill säga naturvårdsverket.
Å andra sidan är det fritt fram när det gäller svåra skadeverkare som minkar och mårdar, och framför allt skator och kråkor. Och den skyddsjakten är sorgligt försummad. Förr kunde man få skottpengar för ett par kråkskankar, men något sådant förekommer inte i dag, och ingen gitter längre hålla efter dessa marodörer.
- Men jag tycker skatorna är trivsamma, sa Stig. Vackra och sällskapliga.
- Skatorna hackar ut ögonen på harungarna, sa Reine. Det tycker inte jag är trivsamt.
Mötet fattade dock inget beslut i vare sig skat- eller kråkfrågan.