Jag vill gärna tolka det så att Eskil Erlandsson därmed uttryckte en förhoppning om att "Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna" ska kunna fortsätta arbetet och fullborda den grandiosa uppgiften att beskriva alla levande organismer i den svenska naturen.

För då kommer Erlandssons son inte bara att kunna lära sig blommorna på Sjösala äng utan allt som surrar och kryper och gnager omkring dem:

Nässelfjärilen, ängsblombocken, gräsblomflugan, den håriga smalmyran, den tyska getingen, buskantennmalen - för att nu botanisera lite bland de fjorton volymer som hittills getts ut.

Men tyvärr misstolkar jag nog landsbygdsministern, hans känslor för Nationalnyckeln verkar inte vara de varmaste, tvärtom vill han antagligen lägga ner hela utgivningen fastän den bara kommit en dryg femtedel på väg.

Förra hösten fick Rolf Annerberg, tidigare generaldirektör på naturvårdsverket, i uppdrag av landsbygdsdepartementet att göra en översyn av det svenska artprojektet där nationalnyckeln ingår som det synligaste, förnämligaste - och dyraste - inslaget.

I direktiven hette det att "utredaren ska lämna förslag på möjliga kostnadsbesparingar och på hur projektet ska slutföras eller avslutas på ett kostnadseffektivt sätt samtidigt som det bidrar till de angivna målen".

Annerberg valde den simplaste vägen och föreslog att bokverket Nationalnyckeln ska läggas ner och ersättas digitalt, en lätt app i mobilen i stället för ett tungt referensverk.

På så vis skulle man kunna spara 20 miljoner och minska nuvarande budgetram från 65 till 45 miljoner.

Ett förslag som landsbygdsministern säkert gillar, för här handlar det bara om möjliga besparingar och om att slutföra eller avsluta - vad det nu kan vara för skillnad?

I sin rapport beskriver Rolf Annerberg Nationalnyckeln som ett misslyckande: U tgivningen har varit för långsam, för kostbar och spridningen för dålig. Vissa forskare har "ifrågasatt nyttan av utgivningen" och "Nationalnyckeln har inte lyckats etablera sig som ett nationellt referensverk".

Den första augusti gick remisstiden ut och kritiken mot Annerbergs förslag har inte varit nådig. Svenska Botaniska Föreningen skriver att utgivningen visserligen varit långsammare än planerat men att volymerna sålts i mellan 10 000 och 40 000 exemplar, "vilket är en fantastisk framgång".

De ifrågasättande forskarna är en enda person som debatterat Nationalnyckeln i Upsala Nya Tidning, i artiklar som "knappast kan kallas seriösa", enligt botanikerna.

I frågan om nationellt referensverk "är utredarens åsikt obegriplig". I själva verket har de hittills utgivna verken inneburit en kunskapsrevolution.

Annerbergs idé om att ersätta böckerna med digitala applikationer får också hård kritik: det skulle betyda att kunskapen blir svårtillgängligare eller aldrig framförd.

Och Torleif Ingelög, en av Svenska artprojektets initiativtagare och länge i ledningen för Artdatabanken, skriver att han aldrig läst en så dålig utredning. Den är ofullständig, oklar, felaktig och undermålig:

"Departementet bör lägga den till handlingarna och förutsättningslöst se på de frågor som utredningen skulle behandlat."

Just så.