Den 16 juli meddelade Lycksele tingsrätt att åtalet mot skogsägaren Harald Holmberg ogillas. Han får dessutom 40 000 kronor i ersättning för sina rättegångskostnader.

Därmed är det klart och tydligt stadfäst att kalhyggesvägran inte är ett brott; det är också avgjort att en skogsägare har rätt att avverka sin skog utan att ödelägga skogen: han eller hon har rätt att plockhugga, bläda eller tillämpa naturkulturmetoden, det vill säga, avverka skogen och ändå ha skogen kvar.

Det var just det Harald Holmberg avsåg när han i augusti 2008 avverkade ett elva hektar stort område av sin skog mellan Lycksele och Vilhelmina. Men han kalhögg inte utan plockade bara ut de grova träden och lät de smala stå.

Den avverkade skogen behöll på så vis sin skogliga karaktär och den biologiska mångfalden rubbades inte som efter en ödeläggande kalhuggning. Harald Holmberg följde därmed strikt den nya skogsvårdslagen vars första paragraf stadgar: "Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls."

Nästan all annan avverkning i landet sker med kalhuggningar, vilka uppenbart bryter mot paragrafens formulering om mångfald och egentligen borde leda till åtal - något som dock aldrig inträffar.

I stället är det Harald Holmberg som blir åtalad. Skogsstyrelsen i Lycksele anmälde Holmberg för brott mot skogsvårdslagen och han ställdes inför tingsrätten.

Tidigare har samma skogsstyrelse, som befolkas av aggressiva kalhyggesfundamentalister, vägrat Holmberg tillstånd att avverka en skog i Stöttingfjället med naturkulturmetoden, det vill säga varsamt och med hänsyn till både avkastning och mångfald.

Han beordrades att kalhugga, men vägrade och överklagade till länsrätten och kammarrätten. Bägge domstolarna gav emellertid skogsstyrelsen rätt och kalhyggesdiktatet stod fast.

Därför står skogen i Stöttingfjället fortfarande kvar - Harald Holmberg vill inte kalhugga den.

De elva hektaren han plockhögg 2008 ledde till polisanmälan och åtal, och Holmberg försvarade sig i tingsrätten och hävdade naturkulturmetodens biologiska och ekonomiska företräden och yrkade på en frikännande dom och ersättning för sina rättegångskostnader.

Åklagaren Magnus Öhrn insåg i maj förra året att det inte gick att få Holmberg fälld och lade ner målet. Han anförde formella skäl men kanske hade han studerat skogsvårdslagens första paragraf och uppfattat åtalets orimlighet.

Rättegången avbröts, dock utan att rätten hade prövat Holmbergs bägge yrkanden. Detta var ett grovt rättegångsfel ansåg hovrätten som skickade tillbaka målet till Lycksele tingsrätt.

Och nu har alltså tingsrätten slutligen avkunnat en dom i fallet: åtalet mot Harald Holmberg ogillas; han blir med andra ord frikänd och får dessutom ersättning för sina kostnader, visserligen knappt hälften av det han begärde men ändå en substantiell summa.

Därmed står det tydligt fast att mångfalden i skogen väger lika tungt som avkastningen - skogsvårdslagen gäller.

Och skogsstyrelsen i Lycksele har fått en rejäl knäpp på nosen, och rimligen leder frikännandet till att fallet med Stöttingfjället prövas i regeringsrätten och att kalhyggesdiktatet undanröjs.

Avgörandet ligger hos landsbygdsministern Eskil Erlandsson.