Tommy Hammarström

Fegt övergrepp av SLU mot forskare

Publicerad

I den svenska skogen råder sedan 1960-talet ett uttalat kalhyggestvång; och den skogsforskare som vågar ifrågasätta metoden blir tystad, utstött, censurerad.

Mats Hagner, tidigare professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, har ända sedan 1973, då han omvändes, kritiserat kalhyggespolitiken och pläderat för en uthålligare, skonsammare – och faktiskt lönsammare – plockhuggning.

När han pensionerades 1999 och ansökte om emeritusförmåner, vilket är en ren formalitet, fick han avslag: han fick inte behålla sitt tjänsterum, fick inte undervisa men erbjöds viss administrativ hjälp.

Och för en tid sedan raderades alla hans kalhyggeskritiska artiklar ur SLU:s publikationsdatabas Epsilon.

Detta avslöjar Academic Rights Watch, en grupp akademiker i Lund, Göteborg, Umeå och Uppsala, som ägnar sig åt att bevaka den akademiska friheten i Sverige.

 

Professorerna Erik J Olsson och Magnus Zetterholm i Lund, som granskat fallet Mats Hagner, skriver att de är skakade av SLU:s åsiktscensur:

”Att se en forskares kritiska granskning av den veteskapliga grunden för statens politik systematiskt raderas vid ett statligt lärosäte sänder kalla kårar längs ryggraden, även hos luttrade ARW-medlemmar. Det är oroande att företrädare för ett statligt lärosäte tror att man kan ”gallra” bland forskningspublikationer i största allmänhet. Det är alarmerande att man tror att det går inom ett vetenskapligt och politiskt kontroversiellt forskningsområde. Vår kritik är oberoende av frågan om Hagner har rätt i sak, vilket vi inte tar ställning till.”

Mats Hagner har själv berättat att han före 1973 var övertygad om att den enda rätta vägen för skogsbruket var kalhyggesbruk kombinerat med genetisk förädling av svenska trädslag samt införsel av utländska trädslag, särskilt kanadensiska tallar, Pinus contorta.


Men just det året – Mats Hagner var då professor vid Umeå universitet – krävde en student att få vetenskapliga belägg för att det var ekonomiskt rimligt att avverka också små och medelstora träd, alltså att hugga kalt.

Vore det inte lönsammare, undrade studenten, att bara ta de stora träden och lämna de mindre på tillväxt, det vill säga plockhugga, eller bläda som termen löd i det gamla skogsbruket.

Mats Hagner började då undersöka de hypoteser om hyggesbruket som han en gång lärt sig på Skogis och fann att idéerna om kalhuggningen inte byggde på vetenskaplig kunskap, teorierna var varken verifierade eller falsifierade.

Sedan dess har han ägnat hela sin forskargärning åt att undersöka den andra vägen i skogen, den som numera kallas kontinuerligt skogsbruk – man hugger i skogen men låter ändå skogen stå kvar.

 

Och han har visat att denna metod ger ett större ekonomiskt netto till skogsägarna, bättre sågtimmer till industrin, större biologisk mångfald och betydligt trevligare skogar att vandra i.

Men det skogsindustriella komplexet – skogsbolagen, skogsindustrin, skogsstyrelsen, skogshögskolan, lantbruksuniversitetet, landsbygdsdepartementet – är en mäktig kraft som starkt håller emot all förändring.

Kalhuggningen har blivit sakrosankt och den som vågar vissla i storskogsbrukets kyrka blir bannlyst, undanröjd, censurerad. Lantbruksuniversitetets behandling av Mats Hagner är ett fegt och skamligt övergrepp.

 

SLU replikerar här: Högt i tak på SLU

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag