PLUNDRING
I förra veckan invigde Södra Skogsägarna ett sågverk i Värö i Halland, med en kapacitet på 750 000 kubikmeter sågat virke per år. Tidigare i år startade Holmen ett lika stort sågverk i Bra-viken utanför Norrköping.
I lördags invigde Norra skogsägarna en ny såglinje på Kåge sågverk utanför Skellefteå och ökade kapaciteten till 200 000 kubikmeter. Den SCA-ägda Bollstasågen slår sågrekord i år med 460 000 kubikmeter och planerar att öka produktionen till 700 000 kubik.
Det är en enastående expansion - om nu bara skogen räcker till.
Men det gör den inte.
Chefen för området skog och lantbruk i Danske Bank, Johan Freij, har med hjälp av Skogsstyrelsens virkesbalansutredning räknat ut att om både Värö och Braviken kör för fullt kommer det att uppstå en brist på fem miljoner kubikmeter timmer per år i södra Sverige.
Det råder nämligen redan en brist, och med de nya megasågarna kommer underskottet att växa till olycksbådande dimensioner.
För hur hanterar man bristen?
Man försöker köpa skog från Norrland, man importerar från Finland eller Lettland, men framförallt kommer man att öka uttaget.
Man hugger mer helt enkelt, roffar åt sig, hugger yngre skogar, minskar omlopps- tiden, sågar klenare virke.
Och då tar skogen slut. Till denna exempellösa sågverks-ökning ska nämligen också läggas massaveden och biomassan. Skogen ska inte bara räcka till plank och bräder, den ska också bli papper och kraft och värme, och därtill metanol och rayon och allt vad exploatörerna hittar på.
Ändå talas det hela tiden om ett hållbart skogsbruk.
Bolagen certifierar sig och sätter upp biologisk mångfald som medaljer på bröstet. Men det betyder ingenting, i verkligheten planerar de för plundringståg, och man undrar hur landsbygdsminister Eskil Erlandsson kan acceptera denna otyglade expansion.

Finns det inte regler för bedrifterna, kan skogsindustrin växa utan hämningar?
Jo, det finns regler och begränsningar.
Faktum är att alla dessa sågverkssatsningar kan ståta med miljötillstånd. Och den allvarliga frågan blir då:
Hur kan miljömyndig- heterna tillåta en plundring av miljön?
Kanske ägnar de sig åt den frommaste av förhoppningar: Att tekniken ska lösa allt. Sveaskog har börjat gödsla skogen med ett granulat av rötslam som varken luktar eller kletar och påstår att tillväxten på vissa marker har fördubblats.
Och i en debattartikel i DN den förste oktober menade 41 genforskare att en friare tillämpning av gentekniken skulle göra både jord- och skogsbruk hållbarare och miljövänligare.
Hur genmanipulation ska rädda skogen framkom inte, men kanske tänker de sig modifierade tallar som tål både snytbaggar och älgar, eller granar som ut-härdar barkborrar och Gudrunstormar.
Rötslamsgranulatet är en sak, skogsmarken måste återfå näring när man nu plockar ut både grenar och toppar från hyggena. Men genforskarna svävar i sin forskarhimmel, det är inte manipulation skogen behöver utan tvärtom en återgång till naturen.
Vad skogen omedelbart behöver är inte teknik utan politik: en handfast, framsynt och orädd skogspolitik.
Hållbarheten får inte bli en floskel - förödelsen måste hejdas.