SÖDRA FJÄLL, EDA, VÄRMLAND. Vintern lättar på greppet men i hagen är det fortfarande knädjup snö och än är det inte läge för de små lammen att skutta omkring och beta av det slumrande gräset.
Veckans larm om de livstidsinstängda lammen var sannerligen ett onödigt spektakel. För vad ska lammen i snön att göra? Detta kan inte vara en angelägen djurskyddsfråga.
Svenska Dagbladet och Dagens Eko gick i fredags ut med ett gemensamt avslöjande, nämligen att "uppemot 50000 lamm hålls instängda hela sina liv. Från januari fram till att de slaktas på våren."
Man får ta sig för pannan och gnugga sig i ögonen, men uppgiften presenterades faktiskt som en skandal.
De stackars påskalammen hinner aldrig komma ut på bete, och en lammforskare från Skottland, doktor Cathy Dwyer, fick uttala sig om riskerna med att hålla djur instängda, ty deras klövar kan ruttna och de kan få lungsjukdomar.
Det finns visserligen inga tecken på någon särskild ohälsa hos dessa lamm, men det låter grymt och säljande att femtio tusen djur hålls instänga i hela sina liv, och doktorn talade generellt och kanske ur ett skotskt perspektiv.
Det handlar om lamm som föds i januari och som slaktas till påsk. De får alltså leva tre, högst fyra månader och man kan ifrågasätta metoden att hetsa fram slaktdjur på det sättet, men knappast den högst rimliga omständigheten att lammen under sin korta levnad inte hinner komma ut på bete.
Från januari till april finns inte en hagmark i det här landet som kan erbjuda något att äta för vare sig lamm eller får.
Under åttiotalet, när vi bodde i Ås på andra sidan höjden, hade jag en liten besättning, sju tackor, som övervintrade i en gammal lagård på en tjock matta av halm, en tälle som de säger här.
De brukade lamma i mars-april, vilket är det vanliga, men de kom sällan ut på bete förrän i början av juni, då gräset hade nått en sådan styrka att jorden inte genast trampades till sörja.
Sedan fick förstås både lamm och mödrar skutta omkring i hagarna hela sommaren, fria och lyckliga, så länge gräset räckte. Lammen slaktades i september efter sex månader, vilket är det vanliga.
Det kan erinra lite om spädkalv eller broiler, köttvaror med notoriskt dåligt rykte - kalvar i mörka kättar och kycklingar som växer sig sjuka - och det finns skäl att hålla ett vakande djurskyddsöga på trenden med vinterlamm, så att inte också fåren drivs in i industrihetsen och börjar fabriceras med svinaktiga metoder.
För vi ska minnas att ungefär två miljoner svenska grisar hålls instängda hela sina liv, något som den frivilliga certifieringen inte kommer att ändra på. Och några sprättande utegångshöns finns knappast att uppbåda längre, och inte en tupp som gal bortom kullarna.
Fläsk och broiler är helt industrialiserade produkter och djurhållningen blir därefter, rationell och plågsam. Det finns goda skäl att tveka i köttdisken, finns det inga märken som vittnar om fritt bökande eller sprättande djur, bör vi hellre avstå och välja något annat.
Kanske ett lamm, kanske till och med ett påskalamm. Det faktum att djuren inte har fått pulsa i snön bör i varje fall inte förskräcka någon konsument.
Men de som beskärmar sig och gör skandal av detta får lugna ner sig. De drar bara ett löjets skimmer över djurskyddsrörelsen.
