Det är ett ganska behagligt väder egentligen, vilsamt om inte annat, och det är svårt att förnimma det växande klimathotet - trots SMHI:s ständiga klass 1-varningar.
I Durban nattmanglade och övertidsarbetade klimatförhandlarna för att få fram något slags dokument och hjälpligt skyla över misslyckandet.
Sent på natten till söndag presenterades en färdplan som innebär att man träffar ett avtal år 2015 som börjar gälla år 2020. Och denna, till intet förpliktande, färdplan antogs enhälligt av de utmattade delegaterna på Durbanmötet, samtidigt som Kyotoprotokollet förlängdes i tre år.
Detta räddade måhända ansiktet på klimatmötet men knappast klimatet.

Enligt forskarna måste utsläppskurvorna böjas av redan år 2015 om vi ska klara 2-gradersmålet. Och än så länge pekar de bara allt brantare uppåt, förra året ökade utsläppen av koldioxid med 5,9 procent och 2010 blev det värsta utsläppsåret någonsin.
Och det finns, trots alla FN-paneler, inget som talar för att det skulle bli särskilt mycket bättre inom överskådlig tid.
Miljöforskaren Johan Rockström sade, i en intervju i DN i förra veckan, att vi snabbt måste gå in i en fossilfri värld om vi vill nå en uthållig utveckling, och miljöminister Lena Ek skrev i Kristianstadsbladet att låglänta länder och önationer anser att temperaturökningen måste begränsas till en och en halv grad, vilket skulle kräva nollutsläpp redan 2050.
Inga fossila eldar om fyrtio år alltså. Inget kol, ingen olja, ingen naturgas, ingen skiffergas - ingenting som ökar mängden koldioxid i luften.
Det är milt sagt en radikal tanke: den betyder slutet för modernismen. Och Durbanmötets kraftlösa avslutning demonstrerar tydligt att världen inte alls är beredd på en så revolutionerande omställning. Kineserna och amerikanarna allra minst.

Kina är det land som släpper ut mest koldioxid i världen och där är också ökningen snabbast. Hela den kinesiska expansionen och landets snabba modernisering bygger nämligen på stenkol.
Sedan 1990 har världens kolbrytning ökat med 70 procent och uppgår nu till sex miljarder ton om året - hälften av detta bryts och eldas i Kina. Där byggs koleldade kraftverk med en ofattbar fart, jag har sett uppgifter om att man startar ett nytt verk i veckan.
Elektriciteten är modernismens grundbult och över fyrtio procent av världens elproduktion kommer från kol, i Kina är andelen betydligt större, trots gigantiska kraftverksdammar och en rejäl satsning på sol och vind.
Till detta ska läggas tre miljoner nya bilar om året och en ständigt stegrande oljehunger, kineserna reser runt i världen och lägger beslag på oljekällor.

Med andra ord rusar Kina in i modernismen med hjälp av samma slags fossila krafter som alla moderna industrinationer, bara så mycket snabbare.
För det moderna industrisamhället står och faller med de fossila energilagren.
Åttio procent av världens totala energitillförsel kommer från kol, olja och naturgas. Resten är bioenergi, vattenkraft, kärnkraft och vindkraft.
Överenskommelsen i Durban kommer knappast att rucka på det förhållandet. Man lyckades kanske rädda klimatförhandlingarna, men klimathotet består.