Det är en enastående händelse – och en oväntad seger för naturvården.
Kiskamavaara är ett berg några mil öster om Kiruna och strax söder om raketskjutfältet Esrange. Det är en urskogsliknande mark, med gamla granar, urgamla tallar och många hotade arter.
Naturskyddsföreningen gjorde en snabb inventering i skogen för ett tag sedan och fann ett hundratal exemplar av sammanlagt femton rödlistade arter. Bland annat den mycket sällsynta svampen kritporingen som för sin levnad kräver månghundraåriga, döda tallar.
Då var redan skogsmaskinerna på plats och avverkningen hade börjat. Skogen ägs av Jukkasjärvi sockenallmänning, en samfällighetsförening som hade sålt virket på rot till Sveaskog.
– Det här är oerhört sorgligt, det är en skandal att denna skog inte skyddas, förklarade Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson i ett pressmeddelande 25 september.
Samma dag svarade Sveaskog att avverkningen stoppats.
”Utifrån Naturskyddsföreningens PM och foton kan vi se att ett antal naturvärdesträd felaktigt har avverkats. Vi kommer nu att undersöka hur avverkningen i sin helhet är planerad i relation till Sveaskogs riktlinjer för naturhänsyn.”
Jag kan inte erinra mig något fall i det svenska skogsbrukets historia där en protest så snabbt resulterat i ett avverkningsstopp. Det vanliga brukar annars vara att långvariga, hårda och våldsamma protester slutar med att skogen och alla naturvärdesträden fälls ändå.
Sveaskogs snabba reaktion är förhoppningsvis ett tecken på att någonting har hänt, och att åtminstone det statliga skogsbolaget nu börjar ta sitt naturvårdsuppdrag på allvar.
Sveaskogs riktlinjer för naturhänsyn innebär bland annat att urskogsliknande marker som Kiskamavaara ska bevaras. Det är ett solklart fall: området gränsar till hårt huggna arealer i sydost och är en refug för många arter som flyr undan det rationella skogsbruket.
Men som bolaget påpekar i sin replik till Naturskyddsföreningen hade markägaren, Jukkasjärvi sockenallmänning, redan fått tillstånd av Skogsstyrelsen för avverkningen och märkt ut de träd som skulle fällas.
Sveaskog köpte virket av sockenallmänningen i juli, och enligt avtalet skulle bolaget också genomföra avverkningen.
Men 3 september ändrade Sveaskog riktlinjerna för naturhänsyn så att de också skulle gälla vid köp av virke från andra markägare. Därför snabbstoppades skogsmaskinerna i förra veckan.
En skugga faller emellertid över Skogsstyrelsen som gav tillstånd att fälla Kiskamavaaras gamla träd.
Styrelsen tog i detta fall ingen hänsyn till kritporingens eller tajgaskinnets behov av uråldriga tallar, eller lappmesens krav på granurskog med inslag av gammal björk.
Inte heller följde Skogsstyrelsen sin egen generaldirektör Göran Enander som uppriktigt försöker verkställa riksdagens beslutade miljömål om ”Levande skogar”.
Beslutet innebär att fem procent av den produktiva skogsmarken ska skyddas från det rationella skogsbruket till år 2010.
I en artikel på DN debatt 28 september skriver Göran Enander att den skyddade arealen måste utökas till sju procent eller 1,6 miljoner hektar om mångfalden i den levande skogen ska kunna bevaras.
Men i år kommer det att avverkas 92 miljoner kubikmeter skog i Sverige. Det är mer än någonsin. Och fortsätter det så kommer vi om tio år inte att ha sju procent naturskog kvar att bevara i landet.
Såvida inte händelserna i Kiskamavaara plötsligt kan vända utvecklingen och stoppa skövlingen. Vi får hoppas det.
