OLJA
Under Östersjöns vatten, elva mil sydost om Gotland och inom den svenska ekonomiska zonen, finns eventuellt 350 miljoner fat olja. Oljeprospekteringsbolaget OPAB vill borra och undersöka området som kallas Dalders. Men regeringen säger nej.
Svenska Dagbladet skrev en uppbragd ledare i torsdags och menade att vi går miste om ett lysande tillfälle. Oljan i Dalders skulle kunna täcka en femtedel av Sveriges oljebehov i 20 år. Fast det är förstås bråttom. Först till borren får pumpa och risken finns att ryssarna eller polackerna hinner suga upp oljan från sina zoner om vi tövar och säger nej. Dalders ligger i ett gränsområde.
Visserligen, skriver SvD, bör vi bryta oljeberoendet, av flera olika anledningar och på sikt. "Men under tiden finns det ingen grund för att luta sig tillbaka när tillfälle ges att utvinna rikliga mängder ur vårt eget hav."
Gärna ett brutet oljeberoende men först en rejäl förbränning! Det är den krassa linjen, kvartalsperspektivet, när det svarta guldet glimmar finns ingen grund att sitta och vänta, för om inte vi pumpar upp så gör någon annan det.

Så tänker de allra flesta, och det beramade målet att minska utsläppen av fossila gaser med 40 procent på tio år är mest blåa dunster och politisk fernissa. Klimatmötet i Köpenhamn om en månad hotar att bli ett fullkomligt misslyckande.
Men Fredrik Reinfeldt var inte precis tillbakalutad när han kommenterade Indiens ovilja att minska utsläppen av växthusgaser. Han var bekymrad och talade med oväntad hetta. Indien väljer det svarta guldets väg och är inte alls berett att gå miste om ett lysande tillfälle att höja det fattiga landet till västerländsk välfärdsnivå.
Hävstången är givetvis fossil energi och följden blir gigantiska utsläpp. Indien ligger nu på fjärde plats i världen efter Kina, USA och Ryssland. Det är klart att landet måste göra upp en alternativ plan, förklarade Reinfeldt.
Statsministern har som EU:s ordförande satsat hårt på klimatfrågan, med sikte på det ödesmättade mötet i Köpenhamn. Och det är naturligtvis inte läge just nu att gå off shore och göra Sverige till en oljeborrarnation. Det skulle sannerligen vara att luta sig tillbaka.
Regeringens nej, som jag hoppas står fast, innebär i bästa fall en insikt om att minskningen av fossila utsläpp betyder verkliga ansträngningar. Om vi ska kunna minska förbränningen av olja, kol och naturgas med 40 procent till år 2020 - det brukar anges som ett slags minimimått - kan vi inte bara glatt och girigt ta första tillfälle och pumpa upp rikliga oljemängder ur vårt arma hav.

En minskad konsumtion måste också innebära en minskad produktion. För en sak är alldeles klar: varje stenkolsbit som bryts loss, varje fat olja som pumpas upp, varje kubikmeter gas som skickas i väg i ledningarna, kommer också att brännas upp, omgående, och öka koldioxidhalten och förstärka växthuseffekten
Om klimathotet är verkligt, och det tror jag, så är prognosen mycket mörk. Just nu minskar inte utsläppen med en enda procent, tvärtom ökar de och i vissa områden, Kina, Kanada, Australien och Indien ökar de mycket snabbt.
Regeringens nej till Dalders rikedomar är trots allt en liten glimt i det svarta mörkret. Det är verkligen inget att bli uppbragd över, tvärtom.