strömavbrott
Ja, man säger så, att de tog strömmen, även om det skulle vara måttlig vind och plötsligt mildväder och oerhörda snötyngder som dråsar i backen och många svaga träd som lägger sig över lysledningarna.
De tog strömmen och de som tog är förstås strömleverantörerna, i detta fall Fortum.
Jag ringer genast och får veta att i område Eda pågår felsökning. Listan över felsökningsområden är dock lång och jag hyser inget hopp om snar lindring. Vi bor i ett glest befolkat hemman med låg prioritet och dessutom är det nyårsafton, fyra timmar till tolvslaget, och antagligen inte så lätt att mobilisera alerta linjearbetare.

Det blir kompakt mörkt i huset och vi trevar efter ficklampor och tändstickor och stearinljus. Vi är väl försedda, för detta är sannerligen inte första gången de tar strömmen, och strax har vi skapat ett annat slags ljus i huset, varmt och levande, men svagt.
Jag tänder i vedspisen, den välsignade vedspisen. Den räddar vår halvfärdiga nyårsmiddag och vi dukar bordet med levande ljus, linneservetter och spetsiga glas. Så firar vi årets sista timmar i halvmörker och avskildhet, även telefonen har tystnat och mobilerna har som vanligt ingen täckning.
Klockan tolv har ännu ingen ström återvänt och vi får inte se Jan Malmsjö ropa ut Tennysons gamla klockor på Skansen.
I stället hör vi Kristina Adolphsson läsa Tegnérs "Det eviga" på batteriradion, och det är en mycket bättre dikt. Sedan får vi höra alla Sveriges domkyrkoklockor ringa in år 2011, en mäktig klangupplevelse.
Bara man har en bra skorsten på huset, en vedspis och en kamin, är det inga problem med vare sig värme eller matlagning.
Men vattnet är, nästan omedelbart, ett bekymmer.
Vi har en djupborrad brunn och är helt beroende av hydroforen, och så fort strömmen går inträder spolningsförbud, duschförbud och allmän vattenransonering. Vi får hushålla på det tryck som finns kvar.
Halv elva på nyårsdagens förmiddag tänds lamporna, hydroforen slår på, kylskåpet surrar och vi är tillbaka i det moderna igen. Fjorton och en halv timme varade avbrottet, vilket är ovanligt länge även i denna hårt prövade bygd.
Det kom en mild vindstöt från väster och mer behövdes inte för att släcka hela västra Värmland, av den långa felsökningslistan att döma.

Det var en fullkomligt onödig händelse. Om det hade blåst halv storm eller åtminstone kuling skulle jag inte säga någonting. Men det var bara en måttlig vind och ett plötsligt mildväder som varade i ett par timmar.
Hårt snötyngda granar och björkar la sig över lysledningarna och det kunde Fortum ha räknat ut och enkelt förhindrat: de har haft många dagar på sig att inspektera ledningsgatorna och skaka snön av hotfulla träd. Och de har haft åratal på sig att gräva ner ledningarna och skapa ett robustare leveranssystem.
Men inget händer. Det enda elbolagen orkar leverera är saftiga räkningar.
Decemberfakturan kommer inte att bli nådig och där kommer inte synas ett spår av nyårsnattens mörka gärning - att de tog strömmen i över fjorton timmar.