Snön är den bästa

inventeringshjälpen, och först när det finns ett hyggligt vitt täcke kan man säga något bestämt om faunans status. Nu vet jag alltså att de tre rådjuren levde, åtminstone i torsdags då jag såg spåren. Men något annat hann jag inte se, utom katt, hund och skata. Och min osäkra gissning är att viltstammarnas status för närvarande är låg. Det var länge sedan jag hade älgspår i trädgården och den lilla rådjursflocken är den enda som är kvar i hela reviret öster om sjön. Populationerna minskar, och snart finns det bara vilt i den här trakten så att det räcker till varg och lodjur. Tendensen är likartad i hela riket, och därför är det mycket märkligt att Skogsstyrelsen plötsligt driver i gång en kampanj för att minska älg- och rådjursstammarna till hälften. En ekonomiskt sinnad skogsskötselchef på styrelsen, Tomas Thuresson, har gjort en balansräkning över viltet, vägt intäkter mot kostnader, och kommit fram till att den samhälleliga nyttan av älg och rådjur är plus minus noll. Men, och det är hans poäng, om hälften av djuren skjuts av, och det så snabbt som möjligt, kommer intäkterna visserligen att minska, men utgifterna minskar desto mer. Och resultatet av en halverad viltstam blir en samhällsekonomisk vinst på en halv miljard om året.

Hur i hela fridens

dar kan man räkna ut detta? Jo, intäkterna är givna: den vägande posten är förstås köttet, vid pass tjugo miljoner kilo prima och nyttigt viltkött. Sedan adderar man lite mer svårfångade värden som spänning och rekreation och kommer fram till en summa på två miljarder kronor om året. Och kostnaderna skulle alltså, för närvarande, vara lika höga: två miljarder per år. Den tunga posten är trafiken, två tredjedelar av kostnaderna är dödsfall och skador vid viltolyckor - mellan fem och tio människor omkommer varje år i kollisioner med älgar. En tredjedel av kostnaderna är söndergnagda tallplantager och andra skador på skog och gröda. Om viltstammarna reduceras till hälften sjunker köttvärdet lika mycket, men jaktglädjen och rekreationsnyttan antas bara minska svagt. Kostnaderna däremot beräknas minska med en miljard. Och summa summarum uppstår ett överskott på en halv miljard.

Varför håller man

på och kalkylerar på det viset? När det gäller trafikskadorna finns ju inga motargument. Hur värderar man fem döda människor? Ur det perspektivet är det bara nollvisionen som gäller: utrota alla älgar! Men det blir ett orimligt resonemang. Det är något annat som skogsstyrelsen är ute efter. Och röjer man lite i snårskogen av samhällsekonomiska räknestycken hittar man snart fram till skogsbolagens resultaträkningar. För detta handlar framförallt om skogsskadorna och närmare bestämt älgarnas härjningar i de unga tallskogarna. Det är den gamla konflikten mellan älg och tall som sticker upp igen.

Och det kan verka

underligt eftersom älgstammen faktiskt, sedan början av 80-talet, redan minskat med mer än hälften. Och rådjursstammen är tydligt på väg ner. Ändå påstår alltså skogsbolagen att skadorna aldrig varit värre än nu. Det är nånting i beräkningarna som inte riktigt går jämnt upp. Bolagen skyller på nya avverkningsmetoder, och det kanske är sant. Men det kan inte räcka som argument för att skjuta bort hälften av alla älgar och rådjur. Skogsstyrelsen får räkna om. Det måste gå att hitta en bättre balans.