Tommy Hammarström: Närproducerat är ett skämt

Publicerad
Uppdaterad
SÖDRA FJÄLL, EDA, VÄRMLAND. Nu lägger de ner det sista mejeriet i Värmland och mjölken ska forslas tvärs över landet till Grådö i Bergslagen för att sedan köras tillbaka, förpackad som "Mjölk från Värmland".
Närproducerat är ett skämt. Den mjölk som framställs i kommunen får göra en sväng på 70 mil innan den hamnar i butikerna. Och hur i all världen ska vi då kunna lita på att det verkligen är mjölk härifrån som vi köper?

Jordbruksminister Eskil Erlandsson åker runt i riket och talar varmt om Sverige som det nya matlandet. Han har en vision om att förena det nordiska ljusets smakrikedom med exotiska kryddor, blanda tradition med nyskapande modernitet, berika regional matkultur och lokal identitet med globala impulser. Det är en strålande vision, den smakar småskalighet och öppna landskap, närhet och vidsynthet, litet och vackert.
Men de konservativa marknadskrafterna driver på åt rakt mot-satt håll. När Milko ska möta konkurrenten Arla och kunna ge mjölkbönderna en anständig betalning, kan de bara hitta på att centralisera ännu mer, lägga ner och koncentrera.

Det är den gängse vägen, och ännu ett exempel på hur böndernas egna organisationer forcerar utglesningen och nedläggningen av landsbygden. Mejeriföreningarna har alltid varit småbrukarnas värsta fiende, tätt följd av slakteriföreningar och kvarnar.
Alldeles intill oss, i hagen mellan huset och sjön, ligger korna och idisslar i det frodiga gräset. Lugnt producerar kreaturen sitt nötkött, så nära man kan önska sig. Men när djuren ska till slakt måste de transporteras till Skara 30 mil bort. Det är tolv år sedan Scan lade ner det stora slakteriet i Kil och centraliserade till Västgötaslätten.
Närproducerat är ett skämt. Köttet far så vida kring innan det hamnar i kyldiskarna att någon lokal identitet knappast kan förnimmas i de koldioxiduppblåsta plastförpackningarna.

Och vad händer med spannmålen? Nästan alla små kvarnar i trakten är nedlagda och i bästa fall omvandlade till utställningslokaler för närproducerat konsthantverk. Någon lokal brödkultur är också svår att upptäcka. Det finns praktiskt taget inga bagerier kvar, det är Pågen och Kungsörnen för hela slanten och det skapar inget nytt matland precis.
Värmland är knappast något Toscana. Den som följt Bo Hagström på hans resor i det gamla matlandet Italien vet att en lokal identitet kräver en lokal produktionsapparat.
Och för det behövs en annan sorts rationalitet, en som handlar om närhet, små enheter, självtillit, stolta traditioner. Det måste finnas verksamma mejerier, ysterier, slakterier och kvarnar i dimensioner som mera liknar hantverk än fabrik.

Det sägs om byarna i "Solens mat" att tiden nästan verkar ha stått stilla, och det är menat som en attraktion. Men i det modernaste landet i världen är tanken tabu. Här är det bara accelerationen som gäller, mot ständigt snabbare hantering och större enheter.

Det finns visserligen små undantag, kvarnen i Stöpafors som tillverkar det värmländska skrädmjölet, några getgårdar som gör en utsökt chèvre, några gårdsslakterier. Och så finns förstås Småland, det sturigaste av landskap, där tiden tillåts ha en annan riktning och där gårdsmejerier och små slakterier levererar råvaror till trendiga krogar - just som jag antar Eskil Erlandsson vill ha det.
Men det är undantag. För övrigt bjuder det nya matlandet Sverige mest fjärrproducerad färdigmat från fabrikerna på Västgötaslätten. Närproducerat är ett skämt.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag